En mörk avgrund..
Kategori: Allmänt
Så känns det just nu.....som en stor vikt som hänger på mig och pressar mig neråt.
Orsak: Penny + ca 90 tabletter Rimadyl (smärtstillande för hund).
Kom hem efter ha lämnat hundarna ensamma ca 3 tim i torsdagskväll. De är ensamma några timmar varje dag så det är inga konstigheter egentligen. Men denna gång hade penny bestämt sig för att undersöka köksbänken. Hon har aldrig någonsin hoppatupp och klättrat och tagit saker från bänken. Visst, om det är tillgängligt så tar hon det, om det är nått ätbart men inte klättre och öppna saker. Men tyvärr så hade jag hundarnas plaque off, glucosamin, tuggpinnar och en burk med godis längst in vid väggen.....det hade hon dragit in i sovrummet och slaktat såklart. Men det värsta är Dinas Rimadyl...
När jag kom hem och såg förödelsen så var det det första jag tittade efter, och hittade såklart burken öppnad och tom. Hade kanske gett 10 tabletter till Dina så den var inte tom om man säger så. Sån jävla ångest som sköljde över mig. Penny var som vanligt, lite mer uppstressad kanske vilket jag förstår och har så dåligt samvete över, att hon ens ska bli uppstressad är inte ok. Men hon är så lätt o lämna, ligger och sover i sängen, man tror inte att hon ska löpa amok som hon gjort. Dina var jätteskärrad, förmodligen för att penny har klättrat på bänken och rivit och härjat. Dina ville knappt va kvar i huset. Och sen var det ju det andra dilemmat. Vem har ätit vad? Men jag uteslöt ganska snabbt att Dina hade hunnit eller velat får tag i nått, särskilt rimadylen, den dissar hon ju ganska bra vanligtvis.
Det var bara att dra in till veterinärhögskolan i Oslo med största ångesten jag kännt i hela mitt liv. Hon var fortfarande ok när vi kom in som tur var. Hade inte börjat visa nått då iallafall. Sen var det 3 timmar kaos med att få henne att kräkas upp alla grejjer vilket inte gick så bra, hon fick en spruta, kräktes typ en 2 ggr men ändå så visste vi att det fanns mer kvar i magen. Hon fick totalt 5 sånna sprutor och slang ner i magen 2 ggr. Vetten provade att köra baksug, hon provade att hälla ner vatten ect ect. Men lite fick hon upp. Med tanke på de ca 60 tabletter med grön mussla som hon får för lederna så stank det mussla i hela rummet. Men vi hittade ingen intakt rimadyl så jag hoppas det var den bruna såsen som kom upp, men jag vet ju inte. Jag brukar klara av sånna situationer men jag höll fan på o svimma och kräkas flera gånger. Det är en helt annan sak när det gäller ens egna hund, då är alla rationella tankar out the window. Värsta var slang ner i magen. Hela hjärtat värker när man ser sin hund i obehag... det är nått man aldrig vill uppleva. Sen var det ju exakt samma ställe och rum där connor dog i för bara några månader sen. Major flashback såklart.
Usch, det var och är en mardröm för hon ligger forfarande kvar där och ska troligtvis ligga kvar tills måndag för att dom ska kunna ge henne dropp och för att de ska se om hon börjar uppvisa nått problem. Mest njurarna som de oroar sig för. Om de ryker så är hon gone.... Men så tänker jag inte tänka, hon ska bli bra, hon måste bli bra. Tänker att vi ändå tog henne i tid, kunde ju missat att burken saknats och hittat den en dag senare eller upptäcka det med att hon plötsligt blir jättesjuk....nu hade hon ju inte blivit dålig än ens.
Jag har så dåligt samvete, jag anklagar mig själv så mkt. Hur dum får man vara???? Jag är ju så noga med allt, hur kunde jag missa detta? Hur kunde jag ha burken framm? Men man tänker inte så om det alltid varit så. Tänker inte att det ska hända.
Som tur är så hade jag Lina med mig för hon har varit här på besök lite. Hon är ju vetstudent så det har kännts lite bättre med det stödet iaf <3
Jag längtar efter henne så obeskrivligt mkt, går som i en dimma här hemma. Inget kan kännas riktigt bra och kul förrän jag får krama henne. Vet inte vad om jag gör om det inte går vägen...
Hon är världens bästa hund, finns ingen som hon. Så duktig och fin.
