Here we go again. Bloggen återuppstår temporärt under sommaren. I ca 2 månader ska jag återigen befinna mig på den fantastiska gården uppe i de magiska bergen utanför oslo.

Imorrn tar jag och Dina tåget till Oslo i 6 jobbiga timmar. Som vanligt lider jag av svår separationsångest redan nu. Jag har svårt för avsked och förändringar, även om jag vet att när man väl står där så brukar det gå bra ändå. Det är en del av livet.

Har varit ledig nu sedan 7 april och tiden har bara rusat dessa 9 veckor. Har köpt en bil, skaffat smartphone (och blivit av med den, inne på reparation nu), festat och haft det bra. Umgåtts med fina vänner som jag ett tag trodde jag förlorat efter min exil. Ätit massa take away och junk. Gått härliga promenader med hundarna och bara tagit det lugnt. Varit på en miljon tandläkarbesök. Dragit ut 2 visdomständer och sen en kindtand som sedan rotfyllning på 90 talet hållt på o bråkat o gått sönder. Nu ska jag få ett implantat där istället. För den nätta summan av 22 500 kr så slipper jag leva mitt liv som en tandlös jävel. Taget! Men det är klart, kul är det inte att splasha en stor del av mina pengar jag slet ihop i Norge förra året på en sån här tråkig grejj.

Sen har jag även oraganiserat alla mina grejjer som stått i Josefinas förråd sen början av 2011. Känns superskönt o ha rensat ut, slängt saker (en del saker var från första placet för ca 10 år sen, it`s a no go). Så härligt att känna att jag knytit ihop säcken inför sommaren.

I höst har jag drömmar om en språkkurs i Uk, ny lägenhet (och att kunna fixa ordning den och köpa sjysta grejjer, för där vill jag bo ett tag. Nu är jag redo att landa). Och såklart att hitta mig ett nytt jobb.

Känner mig stark och stabil, självförtroendet är bättre än någonsin. Jag har gjort mig av med många demoner och några har lagts till. Men då vet man att man lever iaf. Vad är livet utan ett personlig utmaning?

/