Miriam och Dina (the dog) flyttar från Sverige till Norge i 1 år för att jobba på Hund och Kattpensionat utanför Oslo. Här kommer jag berätta om vårt äventyr.
Vanliga neurotiska jag här ha ha. Nää men nu är det typ 2 dagar kvar tills min laseroperation (yay). Jag har tänkt ganska mkt på hur skönt det kommer bli efteråt, men absolut inte på själva ingreppet (även om jag vet att det inte kommer göra direkt ont. Jag oroar mig nästan aldrig för smärta för jag är ju piercing och soon to be tattoo freak ha ha). Men jag undrar hur det ska bli efteråt, hur länge jag kommer vara grönsak osv. Jag har ju ledig hela fredag, lör och söndag så jag kan relaxa ordentligt som tur är. Emelie flyger hit från hembyn och ska guida mig när jag går från läkaren och även ta hand om de älskade hundarna när jag är veggie. Jag kommer ju få massa sömntabletter och grejjer och då kan man ju sova hur länge som helst....who knows?
Ska bli så jävla skönt för just nu går jag runt i obekväma glasögon med repor på hela glasen. Not pretty! Men va fan, jag tänkte inte köpa nya i början av sommaren för o ha dem i några mån. De är ju inte gratis direkt!
Gick en lååååångis med Penny, Dina och Makker nu på kvällen. Hade modigt nog de små i flexi och penny i vanligt (såklart) och det gick som smort, no biggie. Man är ju van vid att gå med 8 eller mer. Dock inte i flexi, det skulle vara en syn. Men problemet är alla människor här uppe på berget. Eller ska jag säga hundägarna. Börjar med att nån kommer cyklandes med sin lösa g.s på en tight gångväg. Väntade hon tio sec så vi kunde gå undan lite? Nej nej, och sen han som kommer med sin dv.schn (översexuell hanhund). Vi går undan och jag står och tränar med mina och de sitter som små ljus med allt fokus på mig (mind you att jag står typ i diket för vägen var smal) och då ställer han sig brevid oss med sin hund ca 1,5 meter från oss. Inte för att nån av mina är aggressiva men snälla. DU STÖR OSS!!!! Såklart sa jag inte det för jag vill inte skapa osämja men va fan han står där i typ 1 min, och sen såklart klassisk replik "er det tisper?"......Detta händer nästan varje gång jag är ute och går den rundan.
Till och med på ett spännande ställe som denna gård så blir det vardag till slut. Är innne i de vanliga rutinerna och det känns ju ganska sweet. Så sjukt trött sista veckan. Som om jag inte sovit på hela sommaren. Imorse var jag så trött så jag höll på o ta pennys tandborste av misstag. Uuää epic fail det hade varit. Som han som filmar när han ska visa upp sin nya hund för päronen och den pissar honom i ansiktet "Hey mom and dad, this is the newest member of the family......OMG!!!! OMG, OMG, OMG.....
He he, that`s funny. That`ll teach u not to buy a male dog...
Eftersom hon är en ex-racer och uppenbart greyhound så finns hon med i Greyhound-data. Där finns alla greys i uk samlade, så du kan se stamtavlor, hur många lopp och när och även avkommor. Mkt spännande släktforskning om älskade Pen.
Hennes mamma: Droopys surprise, född 2001 sprang 5 lopp och vann 2. Hon har 25 avkommor och är svart med pyttelite vitt. Vägde vid toppform 28 kg.
mamma med mkt vinterpäls ser det ut som
Morfar: Manx Treasure, född 1990, 1 lopp, 1 vinst. Avkommor 649, ljusbrindle i färgen.
Mormor: Star approach: Född 1989, inga lopp och 40 avkommor, svart i färgen.
Hennes pappa: Droopys Vieri, född 1998 sprang 26 lopp och vann 20 av dem (good dog). Han har (och bli inte chockade nu) 8361 (!!) avkommor. Han är svart med mkt vitt, vägde vid toppform 34 kg.
Pennys pappa (och troligtvis alla greys på irlands pappa och släkting ha ha)
Farfar är Top Honcho: Född 1993 och import från Australien. Han sprang bara 3 lopp och vann ett men jag antar att det exotiska blodet är anledning till hans över 10 000 avkommor på Irland.
Farmor: Droopys Fergie: Född 1993, sprang bara 1 lopp, ingen vinst. Har 43 avkommor.
<3 Och sen har vi såklart Bästa Penny a.k.a Shefford Viery: Född 2004. Sprang sjuka mängden av 53 lopp med vinst på 11 och hennes bästa år var 2005-2006. Den 21/7 2008 sprang hon sitt sista lopp och lämnades då av ägaren in på PAWS där hon stått de senaste över 2 åren och väntat på oss =). Hon har inga avkommor.
med vinterpälsen på =)
Jättekul att kunna gå tillbaka och titta lite, veta mer. Om venca visste jag ju inget och det fanns inte heller någonstans jag kunde få information, hon var som dropped from the skye utan nått förflutet men Penny har man lite koll på minsann.
Dock ser man mkt linjeavel men det kunde man väl väntat sig =( det är ju så det funkar i avelsvärlden ibland.
Lite sjukt dock att Penny vägde 33,5 kg senaste vi vägde henne. Hon väger fan lika mkt som en greyhane ha ha, fast hon har nästan börjat se lite tjock ut så vi ska passa lite på maten numera. Hon är en stor tjej =)
Oj, ovanligt att det regnar här i Norge. Har fan aldrig sett så mkt regn som denna sommaren. Tur att jag tycker det är ganska mysigt med regn =)
Penny ligger här ihopkrupen brevid mig i soffan. Hon har huvudet vilandes på mitt ben och sussar sött. Vi har börjat smälta ihop igen efter att varit ifrån varann i 7 mån. Vi hade ju bara haft henne i 5 månader när jag stack så hon har utvecklats massor under tiden jag varit ifrån henne. Nu igår firade vi ett år med Penny. Tänk va tiden går. Tar en tur var dag i en tom fårhage här på gården. Där få hon skutta runt som hon vill. Går mkt långpromenader i terräng vilket gör gott för penny har nämligen en nervskada i högra bakbenet som gör henne extra stel och klumpig. Detta var inget som de på neverneverland sett men vi såg det med ens vi gick första turen med henne. Hon släpar ena benet lite i marken men på vissa underlag eller i trav och galopp så ser man det knappt. Det blir dock tydligare på hala ytor. Inte konstigt att en 7 årig grey som sprungit 52 lopp ska ha en och annan gammal skada. Vi är som tur är rätta personer för en hund som penny, med speciella behov. Hon har inte speciellt ont av detta har vi kommit fram till men blir såklart mer stel än andra i hennes ålder. Vi masserar för hand och med maskin varje dag, gör olika övningar och stretchar. Hon får speciellt glukosamin och har täcken för båda in och utomhusbruk som fungerar positivt på ömma och stela muskler. Vi gör allt vi kan och lite till och det hjälper mkt med att vara 3 om att äga, blir inte så dyrt med alla diverse grejjer hon behöver.
Nu ska vi vila lite och sen ner och stänga kenneln. Tjejerna följer alltid med för vi passar på o tar sista turen då. Penny trivs bra i mottagningsrummet men när hon ska in och gå o kenneln blir hon en rädd kråka. Det är ju massa hundar som skäller där! Hon är ingen kaxig kråka alls, blir rädd för minsta lilla. Häromdagen fräste Dina åt henne när hon kom och stack in näbben i mitt ansikte när jag och dina låg och kramades. Penny skrek av rädsla för denna lilla 5 kilos hund och sprang iväg helt förkrossad. Tog någon minut innan jag lyckades övertala henne att komma in i rummet och hoppa upp på sängen och gosa med oss. Men hellre det än när det blir tjafs tillbaka även om Dina inte får missbruka sitt övertag. Min gamla blandras venca bet ju Dina i ögat vid ett litet gruff för massa år sedan. Ögat for ut och fastnade så det blev ilfart till vetten och risk att hon skulle förlora synen och ev ögat men allt gick fint. Men jag litade aldrig till 100 % på dem ensamma med tuggben och sånt igen. Jag omplacerade Venca för 4 år sedan, när hon var 5. Nu bor hon som 9 åring hos världens snällaste människor uppe på en gård i Gävle nånstan. Sen dess har det bara varit jag och Dina tills penny gjorde inträde i våra liv förra sommaren. Penny är 7 och Dina 8 så det skiljer ca 1 år mellan dem. Var inte tveksam på o ta en omplacering då jag redan haft Venca som jag tog från spanien 2004 då hon var 1,5 år. Jag har inte tid eller har ett överdrivet behov att ha en valp. Visst det är mysigt men det kan vara mysigt med en äldre omplacering oxå. Behöver inte vara en psykiskt skadad hund för att man inte varit med i deras första år i livet. Dina har ju sina problem och henne har jag ju haft sedan hon var 8 veckor. Ville ha en vuxen äldre greyhound tik, ENTER PENNY!! Kunde inte bli bättre.
Detta blir inte sista omplaceringshunden för mig =)
ha en fin söndag allihopa...
Nya favvolekisen, har typ 8 pipbubblor i magen! Svansen hade annat spännande ljud men det tog pen snabbt död på... På jobbet med matte =) (väntar på en memory foam som jag ska ha till penny på kontoret, så hon kan ligga mjuk och sussa medans jag jobbar)
Nääääääääääääää jag pallar inte att lägga upp bilder men jag vill klaga på att jag bara har bilder i var och varannan dator och nu hade pappa samlat ihop de dom hade på deras datorer till en liten stick. Men även om det var över 400 bilder så saknar jag massor. Varför ska det kännas som om man förlorar bilder så känns det som det inte hänt? Jag hade masssa bilder på Helenas dator som jag hade när jag bodde i hagalund och Råsundavägen men ack nej, tog jag till vara på dem? Nej! Sa jag till henne att jag hade bilder på datorn? Nej! Så nu är den datorn borta för alltid och massa bilder som var inne i den för jag festade som en liten tok när jag bodde där. Massa bilder från första skottlandresan och allt. åååååhhh dumma mej. Men det har hänt, för jag har ju fortfarande ett minne men det var verkligen good times på den tiden...aja, iväg o skapa nya minnen helt enkelt.
Idag har jag gjort piss. Ja jag har inte GJORT/MADE piss dårå, utan bara varit oföretagsam. Var på lite hike med pina (pennydina) och det var toppen. Träffade en kvinna med 2 golden tikar som var superlugna och snälla. Penny vågade inte ens hälsa på dem, så kaxig är hon. Kvinnan frågade varför jag inte hade mina hundar lösa? Koppeltvångat är ju upphävt. Eh "för att det här är en greyhound och de jagar så satans mkt" svarade jag. Även om det är mest Dina jag skulle vara nojjig för o släppa lös nånstans. "Jaha, men man måste ju bara chansa" sa hon. Really? Vem vill ha en greyhound löpandes amok på landsbygden? Inte jag iaf. Hon kan ju dessutom bryta benen när hon flyger fram och jagar nått.... aja,det blir inget sånt här iaf men fint med nån som tycker hundarna inte ska vara kopplade he he.
Skulle rida lite för första gången på evigheter men nån han före mig. Aja, kanske i veckan då, vill ju komma igång igen.
Imorrn ska jag iaf jobba heeeeeeeeeeela dagen. Kan inte vara ledig, känns verkligen som jag slösar bort mitt liv. Visst, jag är med hundarna och det är fint och vi går på tur men resten av tiden ligger vi ju bara o sover typ. Nää tack. Jag älskar o jobba. Jag kan inte ha en hel ledig helg. Förutom förra helgen så har jag inte haft en helt ledig helg utan att jobba en sekund sedan...skottlandsresan....i MARS ha ha.
ha ha, va ere med detta liv? Bara massa fredagar. Bästa dan på veckan. Särskilt när jag hade ett socialt liv och gick ut och festade eller minglade...nu är det en bra dag för man får sluta 4 och sen slappa sönder sig själv. Brukar ta en långprom. Idag fick bara penny gå med för det regnade och vi ville inte släpa med ankaret Dina på färden.
Lite sorgsen för jag hade ganska skojj och upplivat i sthlm på ett annat sätt än här uppe. Ute sent, ägde natten, träffade intressant folk. Fan här är man singel tills man dör, och första dan i sthlm så träffade jag en snygging, dock kanske inte korrekt tidpunkt i hans liv heller men still, nöjd med lite flört även om det bara var en liten stund.
Aja, it is what it is...
Åhh ska jag reflektera lite mer över sommaren? Hmm det gick som jag tänkt mig. Ganska kul oxå, jag utmanade mig själv med att ha ca 130 bollar i luften och det funkade fint. Älskar när jag upptäcker nya sidor hos mig själv, känner mig starkare än igår. Trist va att hela sommaren gick i dödens tecken. Lilla hönan dog, min kylling sandy dog, Duvan jag hittade på gräsmattan som kitty lemlästat igårkväll, massa folk dog i en massaker och 2 hundar på kenneln dog...men så är ju livet. Ju längre man lever desto mer död möter man. Man måste bara uppskatta stunden, just nu och de man bryr sig om, inte spela nått jävla spel om "om inte den personen ringer mig så tänker inte jag ringa den" och bla bla. Du kan inte alltid veta om en person du bryr dig om bryr sig lika mkt tebax. Du kan bara älska dem och hoppas och inte hålla igen på det du känner. För känns det inte bättre i slutändan, att veta att du gav allt trots att du failade??
Vi gav allt till den senaste hunden som dog på kenneln. Men ändå failade vi. Peder hann precis hem, jag och mali skulle åka några dagar senare och det kändes bokstavlig talat som the last day of summer och vi hade klarat det galant men sen får vi in nån jävla magsjuka och såklart får den 14 åriga såååå otroligt skruttiga dv.schnauzern viruset och blir sjukt dålig på kort tid. Vi var hos vet och allt efter bara 24 timmar men dumt nog så hade de henne bara över dagen och när jag hämtade henne så var hon fan ännu slappare än när jag lämnat henne. Skyller på mig själv som borde bett dem lägga in henne över natten (fast händerna är rätt låsta när det inte är ens egna oförsäkrade hund, jag kan inte ta beslut för alla lixom), sen när jag ringer och vill att de ska hämta henne så snabbt de kan så har de rest bort utan en endaste som kunde hämta henne. Vem gör så mot sin 14 åriga hund? Hon bodde till och med på kontoret men när natten kom så förlorade hon kampen och dog (i prinicp) ensam på ett främmande ställe utan nån hon kände sig trygg med. Så sorglig historia.....
Visade sig senare att hon varit dålig länge och att ägarna inte räknade med att hon skulle överleva så länge tilll......de glömde och säga att hon hade cancer i magen......inte ens när jag ringde innan vetten och frågade om hon brukade ha problem med magen så kunde de klämma ur sig denna info. De lämnade henne fast de visste att hon kunde dö. Vad hände med avlivning?? Varför ska en hund självdö?? Hos oss!
Aja, en saker är säker, man glömmer inte en sommar på Baerum kennel i första taget =)
Nu ska jag sitta och glo lite på penny, hon är så söt och fin =)
wow! Jag antar att bristen på info om mitt liv och leverne visar att jag har mkt för mig, för mkt för o sitta och knappa på datan stup i kvarten. Har varit mkt nu på sistone. Jobbade slutspurten på kenneln (nu är vi tebax i normala tal och jag kan börja storstäda efter 3 mån mayhem), sen drog jag och Dina till byn vår, STHLM <3
Sekunden jag satte mina fötter på svensk mark ville jag tillbaka till Norge. Inte för att Sverige inte är ett flott ställe men allt känns så tråkigt och vanligt. Jag är ju ständigt på jakt efter ett liv utanför den trista vanliga rutinvardagen. Även om det säkert oxå e skönt...nångång....kanske...får se..
Anyways, jag vande mig snabbt vid hembyn och allt man kan hitta på där. Hann knappt med hälften av det jag ville göra och träffade en bråkdel av de jag ville träffa men jag lyckades vara ute nattetid en hel del så jag tror jag sov typ 15 timmar på 3 dagar. Övrig dagtid var jag ute och rattade emelies volkswagen på ortens vägar. Vi var bla på Greyhoundracing i åkersberga på söndagen. Det var ett toppenkul söndagsnöjje. Många fina hundar och spännande löp. Vi spelade till och med lite. Summan man vinner är mer en symbolisk en, det är ju mer som en aktivietet för rasen mer än blodigt allvar....iaf här i sverige måste jag understryka.
Jag måste ju bara skryta om hur duktig Dina var när vi flög upp till sthlm. Hon var klockrent lugn och stabil. Vi gled runt i taxfreen och handlade, satt vid gaten och chillade, gick igenom säkerhetskontroller och sist men inte minst själva flygturen som hon sov sig igenom i den på gränsen för lilla väskan. Hon var till och med in på Starbucks med mig på Arlanda. Hon är en globetrotter min lilla pärla.
Kom på Torsdagkvällen och drog tebax måndag morgon. Bilade tillbaka med päron och hundar och en miljon grejjer jag köpt i Sverige. Jag körde pappas traktorvolvo (automat) i ca 12 mil. Han körde typ 40!!! Jämnt och bra, jag som sa att jag skulle köra hälften ha ha, blir så om man krökar och inte sover på en helg, då pallar man inte länge...men fan va sweet det va med en automat, kanske blir en sån när jag ska köpa ny =). Bilresan upp hit till norge gick oxå toppenbra. Hundarna sov mest i den gigantiska utrymmet bak i pappas bil. SOm han för tjejernas skull förädlat med tonade rutor. We like!!
Går superbra med Penny oxå. Har inte riktigt kommit in i vardagen då päronen är här och allt är lite trångt och ofokuserat. Men det kommer bli superbra, hon är så lätt att ha att göra med och har mest reagerat på allt nytt med lite nyfiken/smått rädd inställning. Var med en snabbis på kenneln och kikade oxå. Hon är ju rätt rakt på men backar snabbt om det blir tokigt. Så annorlunda än Dina men ändå så funkar det så bra. Och hundarna kan inte vara mer bekväma med varann, helt sjukt. SOm ingen tid har gått sen de senast sågs. Jag som brukar få passa lite på avundsjuka och vaktiga Dina behöver inte oroa mig alls. Vaktar varken mat eller tugg. Ställer sig under pennys mage, hoppar gärna upp i sängen och ligger brevid varann ect. Så skönt.
Igår älskade jag paddan, idag...not so much. Igår stannade jag henne under promenaden för o lyfta upp o krama och pussa för att hon var så fin och snäll på promenaden...idag hade jag kunnat krama extra hårt runt halsen..
Anledning är såklart Dinas obefintliga respekt för de andra djuren på gården. Särskilt hönorna som den höndödaren hon är. Skulle spreja insektsmedel på alla hönorna så jag står inne i deras utegård medans Dina är lös utanför. Tänkte inte på att man inte kan låsa grinden innifrån och att dörren går innåt så när jag står och håller tuppen hängandes med benen i vädret kastar sig Dina in och rycker tag i tuppens ryggfjädrar. Jag rycker upp tuppen och Dina följer med några cm upp och sen flyger hon vidare mot gulis och alla de andra som står och trycker i hörnet. Då flög min hand fram och Dina seglade ut genom hönsgården lika snabbt som hon kommit in. SHIT!! Fick lite ångest efter den incidenten men alla de fjäderklädda verkar ok och vi sprejade vidare tills alla var klara medans Dina fick sitta inne och skälla. Sen var hon stressad hela kvällen och provade att jaga några katter igen....utan lycka..
Idag har det varit slitsamt, imorrn och lördag blir värre. Vet inte hur och när jag ska hinna:
-fixa packning till sthlm -städa huset eftersom päron och Penny kommer upp. -klippa klart Dina samt träna henne lite mer att åka i väskan. -färga håret och fixa ögonbrynen
Som vanligt går det alltid bra tillslut men jag känner bara att det växt till ett sånt projekt. För att inte tala om att Penny kommer upp hit så jag måste tänka lite hur jag ska göra med möblering och bäddar ect ect. Nu kommer mitt liv häruppe som jag känner till att ändras när pen gör entre...
Och sen ska jag ju snart operera ögonen....allt rusar emot mig som ett skenande tåg. Tiden går bara snabbare och snabbare känns det som.
Jag och Mali brände runt och med ett får inne i Pick-upen (better known as the HILUX). "Ursäkta att jag svajjar men det är galet att köra runt med ett bräkande får inne i bilen". Vi var uppe och kollade in sommarbetet där 36 får går just nu. Vi ska åka ut dit och fixa med dem nu när Katie är borta. Fåret (eller SAUUUUUUUU som det heter på norska och som vi sporadiskt går och ropar ut ibland) haltade så vi tog med det till gården. No biggie, vad jag har förstått så är det standard för att det ska vara en epic kennelsommar...
Gillade när vi var på väg tillbaka och jag får den briljanta ideèn "vi stannar på Ica maxi så kan vi handla lite grejjer" och Mali bara "ehhh vi har ju en sau i bilen" åååh just det, jag glömde det, trodde det var en hund ha ha. Vi börjar bli lite trötta nu men vi har en vecka kvar med högtryck sen planar det ut lite. Jag gick på pedantiskt högvarv idag så vi städade foderrum, rensade vid betongkanten och jag spolade alla grusburar med högtryck + allt annat som ska göras dagligen, snap!!!!
Sen när jag och Dina tog kvällturen så hjälpte vi till att valla lite mer sauuu som skulle ner till större hage vid gården. Dina springer bakom och driver på, så jävla sött!! Min lilla vallhund. Men hon vågar absolut inte konfrontera ett får, så hon håller sig på lagom avstånd vilket är bra.
Ååååh på ett sätt vill jag inte att sommaren ska ta slut. Inte för det underbara vädret (som dock har varit ganska fantastiskt sista veckan) men för att det är så mysigt och sån upplevelse som inte kan beskrivas. Hela gårdslivet lixom...Aja, än är det lite kvar =)
