Oj, ovanligt att det regnar här i Norge. Har fan aldrig sett så mkt regn som denna sommaren. Tur att jag tycker det är ganska mysigt med regn =)

Penny ligger här ihopkrupen brevid mig i soffan. Hon har huvudet vilandes på mitt ben och sussar sött. Vi har börjat smälta ihop igen efter att varit ifrån varann i 7 mån. Vi hade ju bara haft henne i 5 månader när jag stack så hon har utvecklats massor under tiden jag varit ifrån henne. Nu igår firade vi ett år med Penny. Tänk va tiden går. Tar en tur var dag i en tom fårhage här på gården. Där få hon skutta runt som hon vill. Går mkt långpromenader i terräng vilket gör gott för penny har nämligen en nervskada i högra bakbenet som gör henne extra stel och klumpig. Detta var inget som de på neverneverland sett men vi såg det med ens vi gick första turen med henne. Hon släpar ena benet lite i marken men på vissa underlag eller i trav och galopp så ser man det knappt. Det blir dock tydligare på hala ytor. Inte konstigt att en 7 årig grey som sprungit 52 lopp ska ha en och annan gammal skada. Vi är som tur är rätta personer för en hund som penny, med speciella behov. Hon har inte speciellt ont av detta har vi kommit fram till men blir såklart mer stel än andra i hennes ålder. Vi masserar för hand och med maskin varje dag, gör olika övningar och stretchar. Hon får speciellt glukosamin och har täcken för båda in och utomhusbruk som fungerar positivt på ömma och stela muskler. Vi gör allt vi kan och lite till och det hjälper mkt med att vara 3 om att äga, blir inte så dyrt med alla diverse grejjer hon behöver.

Nu ska vi vila lite och sen ner och stänga kenneln. Tjejerna följer alltid med för vi passar på o tar sista turen då. Penny trivs bra i mottagningsrummet men när hon ska in och gå o kenneln blir hon en rädd kråka. Det är ju massa hundar som skäller där! Hon är ingen kaxig kråka alls, blir rädd för minsta lilla. Häromdagen fräste Dina åt henne när hon kom och stack in näbben i mitt ansikte när jag och dina låg och kramades. Penny skrek av rädsla för denna lilla 5 kilos hund och sprang iväg helt förkrossad. Tog någon minut innan jag lyckades övertala henne att komma in i rummet och hoppa upp på sängen och gosa med oss. Men hellre det än när det blir tjafs tillbaka även om Dina inte får missbruka sitt övertag. Min gamla blandras venca bet ju Dina i ögat vid ett litet gruff för massa år sedan. Ögat for ut och fastnade så det blev ilfart till vetten och risk att hon skulle förlora synen och ev ögat men allt gick fint. Men jag litade aldrig till 100 % på dem ensamma med tuggben och sånt igen. Jag omplacerade Venca för 4 år sedan, när hon var 5. Nu bor hon som 9 åring hos världens snällaste människor uppe på en gård i Gävle nånstan. Sen dess har det bara varit jag och Dina tills penny gjorde inträde i våra liv förra sommaren. Penny är 7 och Dina 8 så det skiljer ca 1 år mellan dem. Var inte tveksam på o ta en omplacering då jag redan haft Venca som jag tog från spanien 2004 då hon var 1,5 år. Jag har inte tid eller har ett överdrivet behov att ha en valp. Visst det är mysigt men det kan vara mysigt med en äldre omplacering oxå. Behöver inte vara en psykiskt skadad hund för att man inte varit med i deras första år i livet. Dina har ju sina problem och henne har jag ju haft sedan hon var 8 veckor. Ville ha en vuxen äldre greyhound tik, ENTER PENNY!! Kunde inte bli bättre.

Detta blir inte sista omplaceringshunden för mig =)

ha en fin söndag allihopa...


Nya favvolekisen, har typ 8 pipbubblor i magen! Svansen hade annat spännande ljud men det tog pen snabbt död på...

På jobbet med matte =) (väntar på en memory foam som jag ska ha till penny på kontoret, så hon kan ligga mjuk och sussa medans jag jobbar)