Miriam och Dina (the dog) flyttar från Sverige till Norge i 1 år för att jobba på Hund och Kattpensionat utanför Oslo. Här kommer jag berätta om vårt äventyr.
Kjempespännande........fast jag ska ju jobba för nu är det höstlov och stort tryck i kenneln. Omg, vi har typ en miljon likadana labbar, gordonsetter och labbe/bc mixar. Seriöst, vi var tvunga o va noga med lapparna, man vill ju INTE blanda ihop nån för det skulle bli lite jobbigt.
Jag har inte riktigt landat efter sommaren för vi har haft otroligt mkt hundar hela september, snittar på 35 per dag, alla fick väl panik efter regn-sommaren och nu ska alla till syden, eller nått.
Har jagat pennys provsvar i nästan 2 veckor. Seriöst dåligt att de aldrig kontaktade mig. Och när jag väl fick tag i folk så kunde ingen tolka svaren. Men idag ringde de tillslut och meddelade att proven var bra, lite förhöjt värde på ena njuren så det ska vi följa upp med nytt prov om 6 veckor men det var ingen kris direkt. Pheeeew, jag vågar forfarande inte säga det men did we dodge the bullet?? Really? Kan man få ha sån här tur? Time will tell....
Penny öppnade sopskåpet idag och länsade när jag var på jobbet. Som tur var så var det knappt nått i soppåsen. Men jag tänker iofs på vad jag slänger där för jag litar inte på att hon inte snokar där och idag fick jag det bekräftat, nu är det ett provisoriskt lås på skåpet. Det är lite utfodrande att ha en sån tjuv till hund. Man är lixom inte van. Men det enda som är annorlunda är att allt som är ätbart (i pennys ögon, vilket betyder allt organiskt och lite syntetiskt oxå) måste stoppas undan, inte mer med det. Man anpassar sig...
Nej, inte krig med Dina (aka paddan) utan riktiga paddor. De söta kalla djuren som ser arga ut.
I somras så hoppade det runt hundratals små padd-bebisar utanför kenneln, i hundgårdarna ect, Så gulligt. Men nu när kylan drar in så verkar kennelvärmen lockande för dessa djur. De små kommer in ibland, har hittat några i vattenskålarna till hundarna men det mest störda är att jag har hittat säkert 4-5 st inne i kattkenneln. De går alltså in genom kattluckorna. Och nej, detta är inte sommarens bebisar, dessa är stora som din handflata och mer därtill. Första paddan hittade jag inne i ett katt-träd. Höll på o kissa på mig när jag skulle ta ut möbeln och det rörde sig inne i det. Sen har jag kommit in nån gång på morgonen och tänt lampan och då har en förskräckt padda suttit mitt på golvet. Och nu igår så skulle jag bara mata en katt vid stängning och ser in till maine coon kattungen (på 6 kg..) och ser att det ligger nått som fyller upp hela hans vattenskål (som dessutom sitter ca 1 dm ovanför golvet i en ställning) och mkt riktigt, där ligger en tjock padda och plaskar runt lite. Så sjukt sött och disturbing....Tur att jag såg den dock, inte bra om katten smakar på paddan, de är inte så nyttiga har jag hört.
Fan, har varit på dåligt humör hela dagen pga mitt öga. Det är bråkögat (det vänstra) som håller på. Skavande punkt uppe under ögonlocket (men int e direkt nedsatt syn). Blir dock helt ur form trots att det är en sån liten grejj. Men hey, synen är ett av de 6 (he he) sinnena =p
Kan va för att jag va lite i stallet och mockade och fixade utan svetsarglajjerna. Kan va för jag börjat använda ögonfransserumet häromdagen (fast då borde båda ögonen va psyko..).
Gick upp nio imorse och halv tio stod jag och fixad med får och hästar ute i hagen. Finns det nått bättre sätt att starta en sjyst (och i princip ledig) söndagmorgon på? Släppte ut lite hönor och fixade vatten och gick in och såg en bourne film, så sweet. Slog på stort med 2 koppar te. Jag är ju helt besatt av te som ni kanske vet. Jag har snart gjort av med ca 350 påsar te på 8 månader. Kan drickas närsomhelst tkr jag.
Nu blire jobb i dagarna 21 ha ha, høstferie från nästa helg och ny månad, jag måste komma upp i en viss kvot av xtratimmar för att spara maximalt med cash (detta är mitt påfund och inte ett tvång från peder =). Så det är bara o hugga i. Men då har jag ju inte dubbelt med hästar och får och what not så allt blir mer en walk in the park...
Nu ska jag fixa lite te och tycka synd om min eyeball...
Åh vad jag älskar att köra bil!!! Eller ja, det är även med hjärtat i halsgropen och dödsångest jag gör det (fråga päronen, den känslan i 12 mil nånstans mellan sthlm och Oslo =p). Men idag körde jag till ica och det gick väl helt ok måste jag säga. Om det nu räknas att dra ner till Downtown Vøenenga. En höna skulle kunna köra dit, i princip. Appropå hönor. Rastade cornelia, wiz och Time Bandit idag. De vägrar dock att interagera med resten av hönorna i "The big house" (de bor ju forfarande för sig själva då jag är hönsmamma (he he) och inte vill att de ska bli mobbade av de andra hönorna). Min magkänsla hade rätt, cornelia är en tjej och de andra är grabbar. Jag hoppas Wiz ska ta över som President of the hen house när nuvarande tuppen avgår. Vi måste bara bli av med lite konkurrense från de 6 outsidarna som är ca 1 mån äldre än mitt gäng. Whoa det är bara en enda såpa av allt ha ha. Penny gick förbi hönorna idag med ca 2 dm avstånd och rörde inte en min, jag tror hon i hemlighet är rädd för dem och skulle aldrig våga bita, man kan ju hoppas iaf. Dina däremot. Fyllde på foder till chicksen och Dina sitter i långlina men sen hade en höna irrat bort till mitt hus så jag ser bara i slowmotion hur Dina börjar jaga den stackaren fram och tillbaka, den sprang för livet den lilla parveln men eftersom Dina bara hade begränsat med räckvidd så klarade den sig fint. De måste lära sig att passa sig för den beiga tussen =)
Mkt stresshundar på kenneln nu. Man gör så gott man kan för att dämpa det lite. Men det blir ju så runt helgen då många hundar kommer in på samma dag. Då är det bara massa rookies som ska anpassa sig till kennel miljön. Imorse var jag stressad som på mcdonalds. Men på ett sätt älskar jag stress. Jag hatar när man könner att man rör sig i slowmotion och försöker "tämja situationen" och jag älskar lugnet man känner när man känner att man fått kontroll. Jag är ju ett kontroll och detaljfreak så jag blir stressad av mkt, allt i princip, fast jag har börjat lära mig att hantera det på rätt sätt.
bara tisdag är tråkigare. Idag har jag stressat runt och fixat med gårdens "jordbruk" samt hela kenneln och allt vad det innebär. Men det gick fint detta. Ibland blir man förvånad över sin kapacitet att styra upp saker.
Gillar när jag ligger inne i en höbal-korg med svetsarglasögon och brottas med 25 får som bara är i vägen när jag ska styra upp deras käk. Vilken syn. Jag måste ju erkänna gummistövlarna och mjukisbrallerna fulla av gegga så kan ni se bilden ännu klarare. Svetsarglajjer is the shit!
Fick obduktionsrapport för connor som dog på kenneln i somras. Cancer i massa organ.....lilla hjärtat <3
Fan om man ska ta o köra lite bil imorgon. Bara till Ica. Det behöver man inga ögon för att göra ha ha. Nää men jag måste ju prova hur det går. Ser jag inte ett piss så får jag väl vända hemåt. Måste handla mat och jag hatar att tvinga peder och köra och sitta och vänta medans jag handlar upp hela butiken. Självständighet är den härligaste känslan i världen =).
Börjar redan stressa över nästa flytt. Nu är inget datum spikat men om och när jag återvänder till stan så måste jag ha
-jobb -lght (igen, seriöst flyttat hundra gånger sedan 2008) -bil (igen ha ha) -möbler (...igen)
Jag har såklart en gansk välutänkt plan i mitt huvud hur dessa mål ska uppnås men ändå, MAJOR SUCK!!
Sähär är det alltid. Man tkr det är så mkt tid man har på sig men plötsligt så börjar det brinna lite lätt i knutarna. Dags att riva upp och fara vidare mot nästa äventyr....usch, tänker inte tänka på det. Ska leva i denna underbara (om än lite ensamma) bubbla jag har här och skjuta dessa grejjer på framtiden lite till.
Nu när penny är i ordning igen (förutom att jag måste ringa och tjata för o få blodprovsvaren och fortfarande inte fått dem) så kan jag gå tillbaka om att skriva om lantlivet och mina små triviala problem.
Man får verkligen perspektiv när man går igenom en kris.
Nu imorgon och 4 dagar framåt så skajag ha hand om hästar, får och hönor medans katie är bortrest. Och så jobbar jag ju som vanligt på kenneln. Och jag ska såklart jobba i helgen, tror jag varit ledig ca 5 helger på 8 månader, jag måste jobba jag kan inte låta bli. Jag väntar på att batterierna ska ta slut men det gör dom aldrig....iaf så ska jag inte jobba hardcore,bara lite mitt på dagen men däremot så är det ganska mkt meck med att ha hand om 4 hästar och 24 får och 18 hönor. Ska ta med penny till stallet lite och sociala henne med hästarna, hittills har hon bara varit rädd för dem, får se om hon blir lite bekvämare. Shit, vem hade kunnat tro att jag som är stadstjej to the bone skulle få chansen att bo i hus på landet och hålla på med hästar och får och grejjer. Det är sån tvärkast. Trodde aldrig jag och Dina skulle få den chansen i hennes livstid men nu gör vi det. Lyx och öppna terassdörren när jag går på morgonen och sen kan hon ligga och sola utomhus eller skrota runt i sin lilla hage och ha det bra =)
Btw, för nån som vill ha en uppdatering på mina ögon så kan jag berätta att det går framåt. Ett tag trodde jag det blivit nått fel för synen var så suddig och ojämn från öga till öga men nu börjar jag se ljuset i tunneln bokstavligt talat. Kan inte köra bil som vanligt än känner jag, men jag tror det bara handlar om några dagar eller en vecka så är jag good to go. Ögonen blir forfarande torra, det är ju en bieffekt av laser som kan sitta i länge och i vissa fall aldrig försvinna helt men fortfarande bättre än torrheten jag fick med linser.
Eftersom sommaren aldrig kom hit till norge så känns det iofs som det varit höst sen i maj. Mörkt och rått ute just nu. Fast jag har ju inga problem med detta, det enda jag stör mig på är alltid fryser. SOm en isbit 8 månader om året...yay.
Måste fixa en ny kamera så jag kan dokumentera denna höst, jag tror det kan bli den finaste någonsin. Stör mig att jag ser att penny ligger i soffan, på ett duntäcke och sover så hon får en dubbelhaka och vampyrtänderna sticker ut, så jävla stygg men ändå så precious <3 och jag kan inte ta ett foto för att föreviga detta.
Idag var det bara hon med på jobbet. Dina hatar o va där, hon har bara tråkigt och låter mig veta det med att knorra och kuttra och hålla på. VIsst, båda är mönsterbarn, skäller och stressar inte och gör inte utfall mot de hundar som går förbi men Dina har det bättre hemma. Penny får ju xtra mkt vätska för att hon inte ska få strul med njurarna så hon behöver kissa mkt oftare än vanligt så då är det skönt o ha henne under uppsikt. Hämtade ut losec mups idag som hon ska gå på i 10 dagar, sträckte fram detta piller till henne för o se om jag skulle behöva förklä det i leverpastej men nej nej, hon slängde sig över medecinen och svalde den au-naturell, jävla odjur. Fattar ni hur hon är?? Ett stort mathål, bottenlöst sådant. Ok, den burken ligger nu i låst låda här hemma, den skulle hon säkert länsa om hon fick tag i, och jag vill inte ha nån repris..
Lite ledsen idag för jag har upptäckt varför Dina var så rädd när jag kom hem och hittade förödelsen. De har troligtvis bråkat lite. Inte konstigt med all denna goda mat och tugg och grejjer som penny släpat runt med i hela huset. Tror det blev tjafs mellan dem för Din har ett bett över nacken, så jävla ledsen, men samtidigt inte förvånad. Jag låter dem aldrig ha mat och tugg obevakat för jag vet hur hundar kan vara. Dina är vaktig och penny är matfixerad så kombon med det och massa mat är inte klockren. Dina är forfarande lite rädd för penny men jag hoppas det ska gå över. Men jag vill inte lämna de ensamma innan Dina känner sig trygg med penny.
Nu tror man penny är det stora monstret men jag vet hur Dina kan vara, inte första gången hon hamnar i slagmål med hen hun 5 ggr hennes storlek pga av mat. Men såklart så är det alltid värre när det är 5 kg vs 32. Varför hittar man alltid bett flera dagar efter? Jag som letat igenom henne noga för jag anade att något hänt när Dina var så konstig och inte vågade gå nära pen. Aja, det ser fint ut, ingen fara på taket....som sagt, inte första gången hon får 2 hål i nacken, denna lilla hund, säkert blivit biten 10 ggr genom åren och bara av stora hundar, mina nerver säger jag bara.
Penny är hemma och hon verkar piggare än någonsin. SKuttar och hoppas och är sig själv fast lite mer energi. Hon har ju trots allt varit på sjukhus i nästan 4 dagar och inte sovit ut i sin egna säng så jag tänkte hon skulle vara helt utpumpad men nej nej.
Åkte in till vet.högskolan på lunchen. Först kom en vet och snackade med mig, sa att allt såg bra ut och om blodproven visar ok (får besked imorgon) så är hon i princip friskförklarad. Så himla lättad!!! Vetten var lite weird och de glömde absolut och informera mig om vad hon ska äta och om hon ska få några medeciner nu de närmsta dagarna. Var tvungen att fråga om det till sköterskan som hämtade henne och hon hade såklart ingen clue alls. Så då fick jag stå o vänta medans de letade reda på vetten och då var det som att ja juste det, hon ska ha da di da di da ect. Lite suck ang ordningen. De var som de hade så mkt personal som sprang runt så allt blev sämre "för många kockar i köket...". Men what the hell, DOM RÄDDADE LIVET PÅ MIN HUND!!
Penny struttade såklart ut glad i hågen med bandage efter kanyler på alla ben, avskavd päls på armbågarna (inte legat mjukt direkt) yay....och ett sår i rumpan, kanske ocd-slickande pga av stress, vem vet, nu är hon hemma iaf.
Badade henne nu och klippte bort alla bandagen. Ska ge henne mer vätska än vanligt så hon fortsätter att skölja ur njurarna. Blir till att haka på mig till kenneln nu denna vecka så jag kan ha koll på henne hela tiden. Har även säkrat hemmet från allt som kan tänkas slukas av en matglad grey. Jag har lärt mig en läxa att man aldrig vet vad hon tar för sig så nu gäller det att vara alert och tänka 10 steg framåt. Lagt lite lås på skåp och sånt, man vet aldrig...så som hon slukade det aktiva kolet hos vetten när vi åkte in så tar jag inga chanser med tvålar och diskmedel ens, detta får inte ske igen!!!
Prislappen på detta kaos....12 500 NOK. Nu hoppas jag att allt ska vara i ordning med försäkringar och så bara. Annars är det kaos. Men vad gör man inte för sina hjärtan <3
De ringde nyss. Hon är ok!! Så himla lättad. Visst, forfarande enormt oroligt för vad proverna ska visa imorrn men ser det som ett plus att hon är ok och inte gått åt det sämre. Nu håller vi tummarna inför imorgon och då kan jag hämta hem älskade kråkan förhoppningsvis.
Ingen har ringt från veterinären än, jag går som på nålar och när jag tröttnade och skulle ringa dom så får jag höra att det kostar 89 kr i startavgift och 26 kr i min sedan. WFT!! Jag vill veta hur det går med min hund, jag har rätt till det utan att det kostar 300 kr. Då kan jag fan lika gärna dra in dit lixom. Visst, om de inte har ringt så är det väl ingen kris men ändå. Jag sitter och fantiserar skräckscenarier och har en slöja av ångest på min rygg.....I can`t take it snart.....
Henns dockor ligger i en hög och väntar på henne, bädden är fixad och skålarna gapar tomma i köket. Lilla tandborsten ligger i badrummet och täcket hänger i hallen. Jag skulle göra allt för att hon ska komma hem igen....
Imorrn ska veterinären ringa och säga hur det går men det blir nog inte hämtning förrän måndag om inget kaos sker =(. Ska ta ett till blodprov då och förhoppningsvis se vilka skador som kan ha uppkommit.
Dom sa att de skulle ringa om nått händer och nu sitter jag här och hoppas att de INTE ringer. Värsta e att jag är helt ensam hemma nu när Lina och felix drog. Blir ju alltid deppig efter besök men nu är det ju 100 ggr värre...
Så känns det just nu.....som en stor vikt som hänger på mig och pressar mig neråt.
Orsak: Penny + ca 90 tabletter Rimadyl (smärtstillande för hund).
Kom hem efter ha lämnat hundarna ensamma ca 3 tim i torsdagskväll. De är ensamma några timmar varje dag så det är inga konstigheter egentligen. Men denna gång hade penny bestämt sig för att undersöka köksbänken. Hon har aldrig någonsin hoppatupp och klättrat och tagit saker från bänken. Visst, om det är tillgängligt så tar hon det, om det är nått ätbart men inte klättre och öppna saker. Men tyvärr så hade jag hundarnas plaque off, glucosamin, tuggpinnar och en burk med godis längst in vid väggen.....det hade hon dragit in i sovrummet och slaktat såklart. Men det värsta är Dinas Rimadyl...
När jag kom hem och såg förödelsen så var det det första jag tittade efter, och hittade såklart burken öppnad och tom. Hade kanske gett 10 tabletter till Dina så den var inte tom om man säger så. Sån jävla ångest som sköljde över mig. Penny var som vanligt, lite mer uppstressad kanske vilket jag förstår och har så dåligt samvete över, att hon ens ska bli uppstressad är inte ok. Men hon är så lätt o lämna, ligger och sover i sängen, man tror inte att hon ska löpa amok som hon gjort. Dina var jätteskärrad, förmodligen för att penny har klättrat på bänken och rivit och härjat. Dina ville knappt va kvar i huset. Och sen var det ju det andra dilemmat. Vem har ätit vad? Men jag uteslöt ganska snabbt att Dina hade hunnit eller velat får tag i nått, särskilt rimadylen, den dissar hon ju ganska bra vanligtvis.
Det var bara att dra in till veterinärhögskolan i Oslo med största ångesten jag kännt i hela mitt liv. Hon var fortfarande ok när vi kom in som tur var. Hade inte börjat visa nått då iallafall. Sen var det 3 timmar kaos med att få henne att kräkas upp alla grejjer vilket inte gick så bra, hon fick en spruta, kräktes typ en 2 ggr men ändå så visste vi att det fanns mer kvar i magen. Hon fick totalt 5 sånna sprutor och slang ner i magen 2 ggr. Vetten provade att köra baksug, hon provade att hälla ner vatten ect ect. Men lite fick hon upp. Med tanke på de ca 60 tabletter med grön mussla som hon får för lederna så stank det mussla i hela rummet. Men vi hittade ingen intakt rimadyl så jag hoppas det var den bruna såsen som kom upp, men jag vet ju inte. Jag brukar klara av sånna situationer men jag höll fan på o svimma och kräkas flera gånger. Det är en helt annan sak när det gäller ens egna hund, då är alla rationella tankar out the window. Värsta var slang ner i magen. Hela hjärtat värker när man ser sin hund i obehag... det är nått man aldrig vill uppleva. Sen var det ju exakt samma ställe och rum där connor dog i för bara några månader sen. Major flashback såklart.
Usch, det var och är en mardröm för hon ligger forfarande kvar där och ska troligtvis ligga kvar tills måndag för att dom ska kunna ge henne dropp och för att de ska se om hon börjar uppvisa nått problem. Mest njurarna som de oroar sig för. Om de ryker så är hon gone.... Men så tänker jag inte tänka, hon ska bli bra, hon måste bli bra. Tänker att vi ändå tog henne i tid, kunde ju missat att burken saknats och hittat den en dag senare eller upptäcka det med att hon plötsligt blir jättesjuk....nu hade hon ju inte blivit dålig än ens.
Jag har så dåligt samvete, jag anklagar mig själv så mkt. Hur dum får man vara???? Jag är ju så noga med allt, hur kunde jag missa detta? Hur kunde jag ha burken framm? Men man tänker inte så om det alltid varit så. Tänker inte att det ska hända.
Som tur är så hade jag Lina med mig för hon har varit här på besök lite. Hon är ju vetstudent så det har kännts lite bättre med det stödet iaf <3
Jag längtar efter henne så obeskrivligt mkt, går som i en dimma här hemma. Inget kan kännas riktigt bra och kul förrän jag får krama henne. Vet inte vad om jag gör om det inte går vägen...
Hon är världens bästa hund, finns ingen som hon. Så duktig och fin.
Här händer det massor. Kan bara inte skriva om det än för mina ögon klarar inte datan riktigt än. Mina ögon känns bättre men synen är helt kaiko fortfarande. Hoppas det blir bättre snart. Va på återbesök imorse. Vänstra ögat hade inte läkt helt så där ska jag ta bort skyddslinsen imorgonkväll. Men på högra åkte den av idag. Mkt skönare utan en stor skavig lins som torkar och bråkar. Lite besviken att jag inte såg bättre än jag gjorde när den var borta men man måste ha tålamod. Det kan ta tid innan synen är optimal. Bra o gå i skogen med en greyhound och inte kunna se, hon höll på o slita av mig armen när hon sköt iväg för o jaga nått som jag såklart inte uppfattat. Tur att man håller iallafall he he.
näää inte så farligt är det. Men det svider och bränner lite. Gjorde laserop på ögonen vid 9 imorse.
Gick fint. Var ganska nervös men det gick snabbt och smidigt. Fast det var lite traumatiskt. När de började på första ögat så tänkte jag HOLY CRAP ska jag göra om det här på andra ögat?? Trauma. Men som sagt jag är rätt uthållig när det gäller nått jag verkligen vill. Men för de som är xtremt känslig med sina ögon. Det var massa slipande och skrapande och brännande och lukt av bränd vävnad och nån psykadeliskt dansande röd lampa man skulle glo på och sen avslutning med att få massa iskallt vatten i ögat "fär att kyla ner". Gaaaah.
okej, nu svider det som fan. Måste sluta. Ögonen pallar inte o blogga.
latter med details.
Dina har inte lämnat min sida idag. Hon är en trogen hund <3
