Har suttit inne största delen av dagen och hållt Penny sällskap. Hon ligger mest på "björne" (en liggdyna som är av samma material som "björnes magasin" figuren", hennes absoluta favvo) men hon är inte ensam i huset iaf. Jag går in o klappar på henne och på eftermiddagstuppluren la jag mig brevid henne och sov en stund, tror hon uppskattade det.

Lämnade henne endast för o gå en lite längre tur med Dina samt bada henne nere på kenneln. Nu luktar lilla paddan som en sommaräng.

Meningen va o vårbada penny oxå denna helg. Men det får vänta, är bara glad att jag har en hund att vårbada som det ser ut nu.

Men jag är otålig, jag glömmer snabbt att för bara 48 timmar sen var hennes liv skört. Nu vill jag bara att hon ska bli sig själv igen. Hon är fortfarande otroligt låg. Har tappat mkt vikt och spänst i kroppen och jag avskyr att se henne i detta nedbrytna tillstånd. Hon är ju vanligtvis en fröjd o titta på med sin vackra figur och skuttande steg.

Måste ha tålamod och ta hand om henne på bästa sätt så hon återhämtar sig och blir sitt gamla jag igen.

Innerst inne oroar jag mig forfarande eftersom jag inte vet vad som gjorde henne så dålig och om det blir några permanenta men. Men man får bara försöka tänka positivt och inte måla fan på väggen.