Penny är sjuk.

Väldigt sjuk.

Börjar tro att de problem hon haft med sin kropp senaste 1,5 v har varit toppen av ett isberg. Vad för slags isberg vet ingen fortfarande.

Började med att hon fick första tabletten metacam igår. Imorse var hon superkonstig och ville inte ha mat och sen började hon få blodig diarre och lite uppkast.

Var inne hos vet och tog blodprov, allt såg ok ut. Vid 2 tiden tyckte jag hon hade så hög puls och vid 5 tiden så tyckte jag hon var sämre. Nästan som hon var sjuk i livmodersinfl, fast hon är ju kast. Men det var de symptomen hon hade nästan. Men vi åkte tillbaka till vet innan de stängde för jag ville att de skulle lyssna lite o ta puls. Fick vänta ett bra tag. Väntade i bilen då hon var lite stapplig och orolig inne i väntrummet (och jag ville inte att blodigt vatten skulle hamna på golvet. När vi väl kom in så klämde vet på magen lite och sen vet jag inte vad som hände men hon tappade typ neurologisk funktion ett tag, stapplade och fötterne löd henne inte och hon hade 40,5 graders feber. Det blev ju kris. Sprutor med antibiotika in, kortison in, akut röntgen av magen, dropp, the whole shebang. Ingen aning om orsak så nu ligger en hund med dropp i mitt sovrum. Lilla droppåsen följer med överallt, vilket är lite jobbigt när hon måste ut o få sprutdiarre (vilket hon nu fått på nästan varenda matta och filt i hela huset.

Natten blir eldtestet. Vad som helst kan hända. Jag tror inte jag kommer sova nått alls. För varje timme som går känns det som hon blir lite bättre men inget är säkert. Särskilt inte när vi inte har nån aning om vad det kan vara.

Dina har varit i alla möjliga kriser i sitt liv. Stora operationer ect och hon är ju mig så kär. Men penny, denna hund har ändrat våra liv. Hon är så speciell. Once in a lifetime dog heltenkelt. Vissa är ju sånna.  Visst, vi visste att när vi tog henne då hon var 6 år så kanske hon inte skulle vara med oss i 10 till men ni vet, man tar vara på varje dag, men dagarna går så fort och man kan aldrig få nog, aldrig, aldrig. Man vill ha en dag till, och en till.....och man tänker inte att det ska ta slut efter bara så kort tid.

Nu ber jag till högre makter om att hon ska klara sig igenom detta mörker. Återigen.