The (Nor)way of life

Miriam och Dina (the dog) flyttar från Sverige till Norge i 1 år för att jobba på Hund och Kattpensionat utanför Oslo. Här kommer jag berätta om vårt äventyr.

Sommarspecial

Kategori: Allmänt

Here we go again. Bloggen återuppstår temporärt under sommaren. I ca 2 månader ska jag återigen befinna mig på den fantastiska gården uppe i de magiska bergen utanför oslo.

Imorrn tar jag och Dina tåget till Oslo i 6 jobbiga timmar. Som vanligt lider jag av svår separationsångest redan nu. Jag har svårt för avsked och förändringar, även om jag vet att när man väl står där så brukar det gå bra ändå. Det är en del av livet.
Har varit ledig nu sedan 7 april och tiden har bara rusat dessa 9 veckor. Har köpt en bil, skaffat smartphone (och blivit av med den, inne på reparation nu), festat och haft det bra. Umgåtts med fina vänner som jag ett tag trodde jag förlorat efter min exil. Ätit massa take away och junk. Gått härliga promenader med hundarna och bara tagit det lugnt. Varit på en miljon tandläkarbesök. Dragit ut 2 visdomständer och sen en kindtand som sedan rotfyllning på 90 talet hållt på o bråkat o gått sönder. Nu ska jag få ett implantat där istället. För den nätta summan av 22 500 kr så slipper jag leva mitt liv som en tandlös jävel. Taget! Men det är klart, kul är det inte att splasha en stor del av mina pengar jag slet ihop i Norge förra året på en sån här tråkig grejj.

Sen har jag även oraganiserat alla mina grejjer som stått i Josefinas förråd sen början av 2011. Känns superskönt o ha rensat ut, slängt saker (en del saker var från första placet för ca 10 år sen, it`s a no go). Så härligt att känna att jag knytit ihop säcken inför sommaren.

I höst har jag drömmar om en språkkurs i Uk, ny lägenhet (och att kunna fixa ordning den och köpa sjysta grejjer, för där vill jag bo ett tag. Nu är jag redo att landa). Och såklart att hitta mig ett nytt jobb.

Känner mig stark och stabil, självförtroendet är bättre än någonsin. Jag har gjort mig av med många demoner och några har lagts till. Men då vet man att man lever iaf. Vad är livet utan ett personlig utmaning?

/

The end

Kategori: Allmänt

Tillbaka i Stockholm. Lite tom. Ett 15 månaders äventyr och en helt annan livstil har kommit till sitt slut. Jag saknar gården, kenneln, människorna och djuren massor men jag åker ju tillbaka i sommar och jobbar så det var inte ett riktigt avsked när vi åkte därifrån imorse.

Nu blickar jag framåt. Mot nästa äventyr, vad det nu än kan vara. Kanske kommer det en thescottishwayoflife snart....eller så klamrar jag mig fast i denna hemstad jag hatar att älska. Man får ta dagen som den kommer, tro på sig själv och följa sitt hjärta. Viktigaste av allt är att man mår bra och tar till vara på livet så mkt man kan.

Tack till Ståvi gård och Baerum kennel för min ro i själen och paradiset på jorden =)

/Miriam

14 dagar kvar

Kategori: Allmänt

tills jag åker hem. Mkt som ska ske.

Idag jobbar jag halvdag så jag kan städa och vara lite med mina älskade hundar. Ska nog bli skönt för dem med o komma hem till Staden så de slipper att bara umgås med mig och vara ensamma hemma när jag är på jobb. Jag är ju ledig 2,5 mån så då kommer det bli mkt tid till barnen =).

Inte nöjd att Dina försökte klippa Nova i fredags. Nova och Bertha lekte sig in i pirayans långlineradie och bam!! Nova sprang för sitt liv skrikandes med Dina som försökte hugga tag i hennes rumpa. Varför blir hon sådär ond mot vissa hundar? Helst valpar eller småhundar som är lite rädda, då ser hon sin chans minsann.

Dom kanske aldrig blir bästisar. Stör mig lite, vi ska ju dela gården hela sommaren. Aja, det löser sig nog.

Fantastiskt väder. Altandörren öppen så hundarna kan springa in och ut i sin hage (mest Dina som patrullerar dock). Så skönt med vår.

Penny mår mkt bättre, har börjat hoppa upp själv (lite trevande) i soffan igen. Hon har inte verkat ha så ont de senaste dagarna men hon är inte hundra 100 smidig och rörlig än, men vi får bara hoppas att det går framåt. Bara 9 dagars sen som hon höll på och dö nästan. Skulle vilja få henne av kortisonet, det sliter på hennes kropp. Hon blir insjunken fast hon ändå samlar vatten. Kortison is both a blessing and a curse.

Hon är glädjen i livet. Alla borde ha en greyhound, dom är bara de mest fantastiskt vänliga naturkrafter som finns.

Har hittat fina greys på NNL sidan, är otroligt sugen men har inte möjligthet för en till hund just nu. Men en dag så....

Ny vecka

Kategori: Allmänt

och penny mår nanodelen bättre. Det går långsamt men jag tror det går framåt iallafall. Vad som kommer ske i framtiden och med olika diagnoser och utfall tänker jag inte fundera på exakt nu. Nu tar vi en dag i taget...

Tillbaka på jobbet efter min sista lediga helg (och vilket bra helg då var oxå va?) innan jag flyttar tillbaka till Sverige. Vaknade inatt av att det var världens storm som rev i huset och imorse var det fan 0 grader ute och jag var isbit återigen. Great....

Alltid lika skönt o komma igång med kennelgörat. Se vilka som är kvar efter helgen. Man blir alltid lika glad när nån fått åka hem, för borta är bra men hemma är bäst, det gäller ju för alla småfyrfotinger (och vissa tvåbeningar oxå för den delen).

Gick ganska tidigt på lunch och gjorde den extra lång för att jag skulle kunna pyssla med penny. Kändes ju extra jobbigt o lämna henne imorse. Men hon sover ju bara när jag är borta och det är precis vad hon behöver. Ville inte ta med henne till jobbet när hon är så infektionskänslig och i så stort behov av lugn och ro.

Dina däremot, den lilla apekatten, hon studsar på väggarna nästan. Så hon fick vara ute i sin hage nästan hela lunchen. Hon älskar sin lilla hage.

Gud, fattar inte att det bara är typ 2,5 veckor kvar. Det ska bli superhärligt och se vänner igen, vara ledig och äta sushi ha ha. Och köpa billiga saker...som mat tex.

Och en bil. Jag längtar.

Väntar

Kategori: Allmänt

Har suttit inne största delen av dagen och hållt Penny sällskap. Hon ligger mest på "björne" (en liggdyna som är av samma material som "björnes magasin" figuren", hennes absoluta favvo) men hon är inte ensam i huset iaf. Jag går in o klappar på henne och på eftermiddagstuppluren la jag mig brevid henne och sov en stund, tror hon uppskattade det.

Lämnade henne endast för o gå en lite längre tur med Dina samt bada henne nere på kenneln. Nu luktar lilla paddan som en sommaräng.

Meningen va o vårbada penny oxå denna helg. Men det får vänta, är bara glad att jag har en hund att vårbada som det ser ut nu.

Men jag är otålig, jag glömmer snabbt att för bara 48 timmar sen var hennes liv skört. Nu vill jag bara att hon ska bli sig själv igen. Hon är fortfarande otroligt låg. Har tappat mkt vikt och spänst i kroppen och jag avskyr att se henne i detta nedbrytna tillstånd. Hon är ju vanligtvis en fröjd o titta på med sin vackra figur och skuttande steg.

Måste ha tålamod och ta hand om henne på bästa sätt så hon återhämtar sig och blir sitt gamla jag igen.

Innerst inne oroar jag mig forfarande eftersom jag inte vet vad som gjorde henne så dålig och om det blir några permanenta men. Men man får bara försöka tänka positivt och inte måla fan på väggen.

Hon är ok

Kategori: Allmänt

för tillfället iaf. Nu får vi bara hoppas att antibiotikan och kortisonet gör sitt jobb. Natten var en jävla mardröm helt enkelt. Jag vaknade var 5 minut typ. Fick flera panikattacker. Helt fruktansvärt helt enkelt. Men ändå höll jag mig lugn och pysslade med kråkan. Hade lagt tidningar under hennes filt om det skulle ske olycka och för att om hon reste sig så skulle det prassla och jag skulle vakna. Men hon var väldigt lugn hela natten, inget kaos i magen, inget stappla runt o va orolig. Tror bara hon var så sjuk o medtagen. Andningen var väldigt långsam och ytlig så jag var hela tiden o kollade så hon andades. Hade flera ställen o hänga dropppåsen beroende på hur hon ville ligga på sin bädd. Hon behövde inte springa ut nått mer efter 9 igår vilket var skönt. Var bara ute o kissade henne vid 3 för hon hade ju dels fått dropp och dels druckit en hel del vatten själv. Skålen fick stå brevid henne, hon hade inga krafter o resa sig o gå ut i köket lixom.

När natten tog slut så kändes hon mkt stabilare. Febern var nere på 38,4 vid 9 tiden imorse. Hon ville ha mat igen så hon fick a/d med lite stomax och det har hållit sig där det ska.

Droppet gjorde mkt. Påsen tog slut nånstans runt 5 tiden imorse men då var hon ganska bra hydrerad eftersom hon inte förlorade någe mer vätska under natten.

Går forfarande lite stelt och sakta, men vad kan man förvänta sig när hon i princip hängde mellan liv och död igårkväll. Jag skulle oxå vara lite stapplig då. Det som gör mig glad att frambenen funkar som vanligt, inge mer som det blev igår då hon inte hade nån kontroll över dem.

Va hos veterinären imorse, hämtade ut recept och snackade lite med dem. Åh vad jag är tacksam för dem. Hege som hon heter har verkligen gett allt till oss under veckan. Jag har ringt henne tusen gånger men ändå så tar hon sig tid och framförallt snackar med mig mer som en kollega än en vanlig djurägare, hon vet att jag har mer koll än andra. Känns skönt o kunna spekulera och bolla lite funderingar utan att bli dumförklarad som att man inte vet nått. När jag ringde imorse, en minut efter de öppnat så var hon bara "åh vi snackade precis om penny, har tänkt så mkt på hur det gått". Då var det skönt o meddela att hon iaf var vid liv. Fick recept på 2 olika antibiotika och en kortsion. Nu ska det fan bita på vad det än var. Har skickat  iväg blod för testa  fästingsjukdomar . Så nu är det bara waiting game med allt.

Livet är så skört, helt sjukt. Man vill ju aldrig tänka på det men så är det verkligen. Det sätter allt i sånt perspektiv.

Nu får det vara nog med oturen för Penny. Nu är det 3 veckor tills hon får återförenas med husse och matte1, låt det bli så oxå.

Inte nog med att penny var sjuk igår, när jag var ute med henne så passade Dina på o smita ut och sen var hon borta i säkert en halvtimme. Gick och undersökte gården och nosade och rastade sig. Vägrade såklart o komma när jag ropade och jag vet bättre än o jaga henne. Hon kan ju inte direkt bli skadad här så jag lät henne hållas. Hon var otroligt understimulerad efter att jag knappt ägnat nån tid åt henne igår och hon fick vara själv hemma stora delen av dagen o kvällen när jag var hos veterinären. Jag stack ut huvudet ibland för o se om jag såg henne. Såg hennes lilla huvud guppa runt borta vid stora huset och sen titta på kaninen lite, gå och titta vid fåren. Man vill ju bara strypa henne men jag lät henne hållas, för jag slapp lämna penny för o gå kvällstur med Dina, det klarade hon ju så fint själv. Men hon är ju trots allt 9 år, kanske dags nu ha ha.

tillbaka i en mardröm

Kategori: Allmänt

Penny är sjuk.

Väldigt sjuk.

Börjar tro att de problem hon haft med sin kropp senaste 1,5 v har varit toppen av ett isberg. Vad för slags isberg vet ingen fortfarande.

Började med att hon fick första tabletten metacam igår. Imorse var hon superkonstig och ville inte ha mat och sen började hon få blodig diarre och lite uppkast.

Var inne hos vet och tog blodprov, allt såg ok ut. Vid 2 tiden tyckte jag hon hade så hög puls och vid 5 tiden så tyckte jag hon var sämre. Nästan som hon var sjuk i livmodersinfl, fast hon är ju kast. Men det var de symptomen hon hade nästan. Men vi åkte tillbaka till vet innan de stängde för jag ville att de skulle lyssna lite o ta puls. Fick vänta ett bra tag. Väntade i bilen då hon var lite stapplig och orolig inne i väntrummet (och jag ville inte att blodigt vatten skulle hamna på golvet. När vi väl kom in så klämde vet på magen lite och sen vet jag inte vad som hände men hon tappade typ neurologisk funktion ett tag, stapplade och fötterne löd henne inte och hon hade 40,5 graders feber. Det blev ju kris. Sprutor med antibiotika in, kortison in, akut röntgen av magen, dropp, the whole shebang. Ingen aning om orsak så nu ligger en hund med dropp i mitt sovrum. Lilla droppåsen följer med överallt, vilket är lite jobbigt när hon måste ut o få sprutdiarre (vilket hon nu fått på nästan varenda matta och filt i hela huset.

Natten blir eldtestet. Vad som helst kan hända. Jag tror inte jag kommer sova nått alls. För varje timme som går känns det som hon blir lite bättre men inget är säkert. Särskilt inte när vi inte har nån aning om vad det kan vara.

Dina har varit i alla möjliga kriser i sitt liv. Stora operationer ect och hon är ju mig så kär. Men penny, denna hund har ändrat våra liv. Hon är så speciell. Once in a lifetime dog heltenkelt. Vissa är ju sånna.  Visst, vi visste att när vi tog henne då hon var 6 år så kanske hon inte skulle vara med oss i 10 till men ni vet, man tar vara på varje dag, men dagarna går så fort och man kan aldrig få nog, aldrig, aldrig. Man vill ha en dag till, och en till.....och man tänker inte att det ska ta slut efter bara så kort tid.

Nu ber jag till högre makter om att hon ska klara sig igenom detta mörker. Återigen.

pennykaos

Kategori: Allmänt

OK, hela historian började förr förra helgen med att Penny inte ville hoppa upp i sängen o i soffan. Sen av och till utomhus i vissa rörelser har hon skrikit till. I slutet av förra veckan skrek hon till och lyfte upp det dåliga benet av och till. Vila hjälpte inte alls, men det blev inte direkt värre. Så igår så tog jag henne till Dyrehospitalet för lite undersökning. De tyckte jag skulle lämna henne över arbetsdagen så de kunde ta röntgen och undersöka mer noggrannt. Det talades om att det kunde vara kalkbildning i ryggen ect. Jag blev lite kall. Det ordet är aldrig bra. Glöm att hunden ska gå med smärta resten av livet så man måste tokmedicinera och hålla på. Vissa kanske tycker det är ok, men jag har varit i branschen i 9 år nu. Jag tittar inte bort när problem dyker upp. Och jag skulle inte låta min hund lida pga ens egna egoism.

Iallafall så bestämde vi att det skulle tas lite bilder på ryggen (viktigast att det inte var nått prob där) men sen även delar av benet och även tårna som vi är säkra på har atros pga av benbrott i tidigare liv för tassen är lite krumm.

Röntgen visade som tur var inget allvarligt, men inte heller nått som direkt kan förklara varför hon haft problem. Jag är ju ganska säker på att hon halkat illa eller gått o spänt sig och nu fått problem med stela muskler eller nån sträckning i ryggen eller dylikt. Till min förvåning visade inte tårna nått spec heller. Fast det kan jag inte tro, så vi kommer säkert specificera oss på en undersökning av bara tårna i nån gång i framtiden, nått måste ju vara galet lixom.

Så nu är det vila i 14 dagar (kul liv för en hund va? Har redan vilat i 10 dagar ju). Och metacam och sen får vi se om det blir bättre.

Skulle ta ut metacam tabs (som de såklart inte hade inne, fick beställa, jag som ville börja med dem igår typ). Sen kostar 84 tabs 750 nok (nästan 1000 sve), ouch lixom. Fast ingen summa är för stor för våran skatt =)

Och såklart så täckte inte försäkringen medicin. Dinas gör det, men inte pennys.....ugh lixom.

Nu har vi några spännande 14 dagar som går ut på att gå korta rastturer och sen sitta inne o glo. Kanske får ta Dina på lite längre prom men jag hatar o lämna en av hundarna hemma, det känns så fel. De är vana vid o ha varandras sällskap när de är själva.

Bara typ 3 veckor kvar till Sthlm.

Trååååk

Kategori: Allmänt

Bara jobbar nu. Visserligen gått väldigt smidigt i veckan, bra hundar på kenneln. Blir ju lite lugnare då och mindre piss.

Ibland undrar jag varför man skaffar hanhund överhuvudtaget (och inte ens överväger kastration). Utan dem skulle det lukta så mkt bättre nere på kenneln. Måste vara ett globalt problem på dagis och kennlar. För hanhundar markerar inne (inte alla...men många) ,folk verkar inte ens fatta att det inte handlar om rumsrenhet. De kan ha tillgång till utegården och ändå pissa inne. Blir så irriterad när jag känner den där frätande hanhundspisslukten. AARGGHHH.

Nu är det ca 4 veckor till hemgång. Men innan dess ska mkt roliga saker hända, än är det inte slut.

Har varit en tuff vecka för Penny är forfarande skadad. Hon har vilat i 5 dagar nu med vad jag tror är en muskelsträckning i ryggen eller låret (det dåliga benet såklart). Är ganska säker på att hon varit lite för vild på den hala isen och nu måste betala priset. Man försöker få henne o ta det försiktigt när det är halt men det räcker med att säga hennes namn så rivstartar hon och kommer älgandes. Aja, får hoppas vi ser bättring snart annars blir det nog veterinären på måndag för o titta på det och ev få nån inflammatorisk medicin. Mår otroligt dåligt när bästa kråkan har ont och är ur form. Mitt hjärta blöder verkligen. Även om hon är precis som vanligt förutom att hon inte vill hoppa upp i sängen och soffan. Det ska inte vara så, hon är den som flyger upp i sängen annars, så fort hon får chansen.

Hon har fått vara med lite på jobbet i veckan för att jag vill hålla henne under konstant uppsikt. Skönt o kunna göra så ibland. ÄVen om hundarna hellre är hemma o sover där det är lite lugnare =).

Vinter igen

Kategori: Allmänt

Våren har segat sig här. Hela veckan har graderna legat precis runt 0:an så det mesta av denna förjävliga isen har legat på plats. Ugh, jag vill bara att den ska försvinna. Misstänker att penny som halkar runt som Bambi överallt har sträckt sig i bakben eller rygg (det är lite diffust eftersom hon oftast inte visar så mkt smärta när man klämmer, böjjer och strechtar) för hon vill inte riktigt hoppa upp i soffa och säng just nu och gör hon det så piper hon till. Hon kan resa sig och gå och är pigg som vanligt, särskilt ute (fast hon inte får gå så mkt pga att det är så halt). Detta är högst jobbigt tycker jag för hon har ju sina problem med sitt bakben och nu tänker jag bara att det är det som spökar. Hade hon inte haft dessa problem så hade jag bara avfärdat det som en halkolycka men nu blir man såklart mer orolig. Det får bli sjukgymnasten det första vi gör när vi kommer till sthlm, för o se lite på hur det går med hennes ben. Får hoppas att detta som hon har nu går över innan det dock. Vi får se. Just nu vilar vi bara.

För idag kom det en snöstorm. Extra deprimerande.

Det är sibirien all over again. Vill inte ens gå utanför dörren.

Haft huvudvärk sen i söndags...kul, kul liv jag har just nu.

pityparty for one.....

The cat is out of the bag...

Kategori: Allmänt

Nu kan jag stolt ropa ut att min bästa Mli har tagit körkort!!!!

Hon tog det igår men vi höll det lite hemligt för hon ville överraska Pappa som hon skulle övningskört med idag. Som alla andra helger de senaste året. De har kört så massor. Nästan varje vecka. Så detta är verkligen en härlig lön för mödan att se resultat i form av körkortet. Det är extra roligt eftersom Martin tog körkort så sent som i onsdags. Så på en o samma vecka har båda körkort och cruisar runt i sin bil. Härligt!! Innan har det bara varit jag i trion som haft kort men nu ser jag framemot lite körande av mig hit och dit he he, men framförallt så underlättar detta när vi har penny. Jag kmr ju bo i kista ett tag tills jag åker upp hit igen till sommaren och då blir det så krångligt om det är bara jag som kan köra älskade Pence fram och tillbaka.

Hon hade kört hem till Päronen och tagit med övningskörningsskylten från bilen och viftat med den i pappas ansikte i triumf och då förstod han ju att hon tagit körkortet. Det är ju trots allt pappas och inte den där kassa körskolans förtjänst att hon är superduktig på o köra nu.

Ingen av oss förutom Martin visste att det var exakt igår hon skulle köra upp. När hon ringde på lunchen så skrek jag verkligen hur mkt som helst. Att höra dom orden "jag klarade det" är så fantastiskt. Vet inte med resten av de som har körkort där ute håller med mig men för mig är det nått av det bästa jag gjort. Mitt körkort och framförallt bil (fattar inte varför man har körkort utan bil, det är ju inte frihet på samma sätt) har öppnat så mkt dörrar för mig. Jag blir mer social när jag snabbt kan ta mig runt. Och det underlättar enormt när man har hund. Särskilt när man har 2 ha ha. Haft körkort nu i 4 år och jag har inte tröttnat på o köra än. Älskar o köra, trots att jag krockat (har bara gjort mig bättre och mer försiktig utan att vara överdrivet rädd) en gång.

Längtar till jag kan köpa min nya bil. Inte långt kvar nu. Fatta att det blir 3:e bilen på 4 år. Third time is a charm
=)

Idag har jag haft en bra ledig dag. Lagom o göra utan att bli deppig för att jag inte jobbar. Varit på Ica, gått promenad, sovit och ridit...och packat...känns sjukt skumt o tömma hyllorna på mina grejjer. Så vare dags igen. Har det redan gått ett år (och lite till)?

Alltför bekant med denna känsla av att det är dags o röra på sig igen. Sedan 2008 har jag inte bott på ett ställe mer än 1 år i taget, ibland kortare. Jag skyfflar runt som en hobo med min kappsäck och byrackan.

Skönt på ett sätt för det gör att jag enbart behåller saker som jag verkligen behöver och som betyder nått för mig. I travel light u see. Vissa saker följer med mig överallt. Standardutstyret innan norge var min studentmössa, 2 förstorade foton på Dina och Venca (ja jag skrev inte fel, på Venca, för jag har inget på penny än). Och min 2 kaktusar jag fick av Marre och Marie när jag slutade på Hundforum. Men tyvärr kunde de sakerna inte följma med mig upp hit, lite jobbigt med 2 höga kaktusar på tåget ha ha. Dessa kaktusar påminner mig och M och M som förmodligen är de mest fantastiska människor på denna planet. Vi hade det epic i vår trio back in the days. Studentmössan är en symbol för att jag trots mycket motgångar under min tonårstid så lyckades jag ta studenten, vilket jag tycker är en stor prestation  med tanke på hur fucked up i huvet man är i den åldern. Och fotona är ju av förklarliga skäl. Orsaken till att jag lever bra idag och inte ligger o sprattlar i en tvångströjja. TGI for the dogs <3

Men egentligen så spelar inte saker nån roll. Det är minnen i ditt huvud som du alltid bär med dig som räknas. De får inte plats på ett släp och i en volvo kombi när jag drar härifrån. Den saken är säker =)

HÄRLIGT

Kategori: Allmänt

Det är fredag. Skit på teven, skitig disk i köket. Ska ner och stänga kenneln och bli skitig. Åt skit till middag (3 fake-nutella mackor ?! Mackorna straffar mig för nu mår jag illa av all sötma).

Men det är helt ok för jag är ledig i helgen. HELT LEDIG!! Första gången sen januari tror jag. WOW säger jag bara. Vad ska ske med denna värdefulla tid?

Ska sova, låna dvd box av Amelia, städa och packa ha ha (ja jag vet,lite tidigt men jag är bara ledig en helg till innan jag reser hem och då ska jag klippa hunden och färga håret (helttidsprojekt som ni förstår, iaf med min vilda man ner till midjan, pheeew). Gå prom med hundarna och massa annat ganska chilla saker. Jag orkar nästan aldrig lägga energi på o dra runt och shoppa och vara chic de helger jag är ledig.

När man inte minns när man färgade utväxten senaste så har det gått alldeles för länge. Max 5 veckor. Nu är det typ 5 månader ha ha. Inte snyggt, måste skärpa mig på den fronten.

Längtar tills jag ska klippa Dina. Hon ska bli korthårig och söt. Jag har ju börjat klippa ner henne regelbundet. Så skönt och mkt snyggare. HOn ser ovårdad och säckig ut när hon har massa lång onödig päls här och var. Klipper brallorna och svansen rejält (men inte med vanlig sax dårå, som jag gjorde första gången och tjejerna på h.forum garvade) och sen magen och tassar samt att jag börjat tunna ut runt öron o hals de senaste gångerna. Hon ser alltid rätt fet ut (vilket hon är för tillfället, måste slimma henne en hel del känns det som) när hon är nyklippt men det är fräscht och vårfint. Inte fan ska jag ha nån äcklig hund.

5 veckor kvar folks! Känns rätt sjukt men jag längtar till Sthlm som fan. Jag älskar landet men sen är jag oxå en tjej som gillar att festa och shoppa. Jag har fötterna i båda världarna och ibland tar den ena över mer än den andra.

Längtar efter sushi. 15 mån utan sushi (den nere vid ica är bara skit) och annan sushi är SVINDYR. Jag kan känna hur det vattnas i munnen. Jag cravar sushi och skvallertidningar för ärlig talat. Jag köper inte en typ "nu! tidning" för 45 kr, jag bara gör inte det. Ack detta rika oljeland, ni har alldeles för galet höga priser för denna snåla svenskan.

Apropå pengar, idag fick jag dricks. Hundra kr. Såklart har ägaren en tibbe så jag har smörat lite extra (men ärligt menat). Men snällt va? Jag får aldrig dricks lixom. Inte riktigt den branshen heller ha ha.

ok later people. Nu ska jag omfamna helgen med att stänga kenneln och sen svimma av i min säng i 10 timmar eller så.



post springbreak

Kategori: Allmänt

okej, det är inte över riktig än men det är på slutspurten. Har varit en intensiv jobbvecka nu under vårlovet. Lina har varit här. Hon kom förra fredagen och åkte igår. Behöver kanske inte säg att det känns tomt här utan henne. Vi har som vanligt alltid kul när vi jobbar ihop. Många sjuka grejjer och inside jokes. 100 koppar kaffe, turkisk peppar och massa annat. Jobbat dygnet runt känns det som. Igår när jag var själv fällde jag en liten tår av stress men som vanligt får jag ihop det ändå. Jag tvivlar inte på att det går men trycker bli så stort ibland.

Nu är det bara 6 veckor kvar för mig här i norge. Ja, fast sen är jag ju bara hemma i 2,5 mån och sen kommer jag tillbaka hit och jobbar över sommaren, så jag behöver inte säga hejdå för alltid.

Längtar till Sthlm men kommer sakna dettta ställe enormt. Känns konstigt att jag inte ska bo i mitt hus och allt så länge till. Och kenneln, alla söta och underbara hundar och katter. Och hästar och hönorna....ect ect. U get the picture.

Dags o börja förbereda, packa lite smått, bestämma vilken helg jag ska klippa Dina och bada Pina. Måste fixa med folkbokföringen så jag kan bli svensk igen. Massor att göra. Det är ju 6 veckor kvar men det går ju rätt snabbt, och jag hatar o göra saker i sista sekund, iaf när det är så mkt som ska fixas. Och när påskveckan kommer så är det bara o glömma o chilla.



Hei

Kategori: Allmänt

Jag lever! Jag har inte druknat i snö eller blivit överkörd av en hurtig skidåkare. Det är vinterlov på kenneln, fullt upp alltså.

Imorgon har jag mer tid...

söt

Kategori: Allmänt



Sötaste prinsessan när hon hade blivit biten i foten av Toby..