The (Nor)way of life

Miriam och Dina (the dog) flyttar från Sverige till Norge i 1 år för att jobba på Hund och Kattpensionat utanför Oslo. Här kommer jag berätta om vårt äventyr.

Lørdag

Kategori: Allmänt

Ledig lite fläckvis i helgen. Så sjukt nice att sova ut även om den stora hunden orsakade lite problem inatt (trodde jag fått allt det under kontroll men nu är vi på ruta 1 igen). Hoppas att kommande natt blir ostörd och underbar ha ha.

Jag kan iofs napa lite på dagen så det är inte så farligt. Snön öser verkligen ner utanför. Det börjar närma sig förra vinterns snömängd. Trodde inte det skulle bli så farligt för snön kom så sent som i december. Men det har kompenserats upp de senaste veckorna. Fast det blir fräscht i hundgårdarna med lite ny snö som kan täcka över allt gult ha ha.

Men jag tänkte ju ta en nice långprom och kanske en ridtur.

Har varit superdålig på att rida på senaste. Katie tjatar lite på mig då och då (fast hon inte rider själv ens. Ibland finns det faktiskt inte tid helt enkelt). Om jag ska vara ärlig så pallar jag inte för nu när celine är mammaledig så finns det ingen privatträning att få och då kör vi bara fast. Pallar inte att tråckla ner cony till stallet, tråckla på honom all utrusting, frysa om händer och fötter för att sen ge sig ut i "ridhagen". Skritta runt lite, sen trava medans man bråkar med honom för han antingen vill sätta av i vild galopp eller helst av allt, skena iväg till grinden i ett försök att ta sig tillbaka till kompisarna i hagen. Vi kommer ingenstans, det blir tråkigt för både han och mig och jag blir smårädd av hur nojjig och sprättig han är. Jag har ju inte ridit enormt länge så att ha en häst som jag inte kan kontrollera till varje pris gör mig lite nervös faktiskt.

När vi har ridit ut är det som att sitta på en dynamittunna. Han skyggar för allt, blir supernervös i nya miljöer och jag känner att han lätt, LÄTT skulle kunna vända, rycka tyglarna ur mina händer och toklöpa tillbaka till gården. Jag tänker att jag ska ramla av och bli invalid och inte kunna jobba och sen tänker jag att jag ska mista honom och han ska rusa runt och skada sig eller värre. Han är 19 år och tävlat i dressyr på hög nivå men han har ju en egen vilja, det är ingen robot lixom. Han lyder bra när man hittat nyckeln till honom men jag är inte säker på att jag gjort det.

Saknar de stackars slitna ridskolehästarna. DOM är typ som robotar, the poor sods!

Kommentarer


Kommentera inlägget här: