The (Nor)way of life

Miriam och Dina (the dog) flyttar från Sverige till Norge i 1 år för att jobba på Hund och Kattpensionat utanför Oslo. Här kommer jag berätta om vårt äventyr.

Praise IF

Kategori: Allmänt

Jag har allmänt varit lite kinkig i mitt förhållande till if där jag har mig själv och hundarna försäkrade.

Men just nu älskar jag dem. HALLELUJA FÖR ATT HA SIN HUND FÖRSÄKRAD. Folk måste vara tokiga om de inte har det. Pennys lilla "accident" kostade mig 12800 nok (ca 15000 sek) och av den summan payar jag......ca 800 kr.

Yaaaaaaayyyyyy!!!!!!

Förklaringen är att självrisken ligger på 2 500 sek och jag betalar ingen rörlig procent ALLS och vi delar 2 500 på de 3 vi är som äger the junkie-dog. Superglad och nöjd. Och eftersom jag ska ta ett till blodprov inom 100 dagar så täcker If den summan oxå.

Va hos kiropraktorn idag igen. Magi, det är det enda jag kan säga.

Lite ledsen dock, för det ser ut som penny är inkontinent. Det har hänt olyckor när hon sovit djup tidigare men nu har det blivit mer frekvent. Om det beror på överdosen/njurarna eller om det bara blivit värre av en slump vet jag inte men allt ska undersökas och utredas hos vetten om ett par veckor....vet ju att det kan bli så efter kastration och vet att det finns mediciner att ge så vi får se vad som sker. Men ändå, lite trist...går ju inte direkt o ha henne sovandes i sängen i detta tillstånd =(.

Idag blev vi attackerade av en hund igen.......ja det var schäfer denna gång oxå. Börjar bli lite trött på denna ras. Man försöker att inte ha fördomar men va fan!! Det är dem varje gång.

Detta var en hane (thank god) men de var nere vid bryggan och jag gick uppe på vägen som går vid sjön. Och som vanligt när jag hör en mansröst vråla NEEEEEEEEEJ. Så vet jag vad som komma skall. Den satsar som tur var på penny medans Dina gömmer sig bakom mig. Men då som ledare/beskyddare tog jag jag mitt ansvar. Ställde mig emellan han och Penny (penny väste mest medans han kom stötvis emot henne med blottade tänder). Och sen bara vrålar jag och slänger mig emot honom och bara goes all crazy. Jag var så trött, jag orkade inte med nått jävla trams och återigen få en promenad med mina hundar som jag snällt har i koppel och i shack, förstörd. Då drog den tillbaka till ägarna som inte sa ett piss till ursäkt. Oh well, de har en schäfer, straff nog.

Jag kan skriva en bok om hur schäfrar är. Varför är det ens den populäraste hundrasen? De funkar ju nästan aldrig med nån annan hund, e sjuka, stressiga, aldrig tysta och fäller nått förjävligt. Palla.

Se nu har mina erfarenheter gjort mig negativt inställd.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: