The (Nor)way of life

Miriam och Dina (the dog) flyttar från Sverige till Norge i 1 år för att jobba på Hund och Kattpensionat utanför Oslo. Här kommer jag berätta om vårt äventyr.

Bend before you break

Kategori: Allmänt

eller är det break before you bend? Båda låter ju hyfsat vettiga.

Jag tror att folk kan se mig som en person som inte vågar säga nej och lätt faller för lite tryck och till viss del är det nog så. Men det är oxå för att jag kommer from a place of yes. Jag är en people-pleaser. Varför ska allt vara negativt och nej nej nej? Jag ställer gärna upp för folk. Jag älskar att göra folk glada, särskilt mina vänner och familj. Det är inget fel att tänka på andra. Jag är singel och har inga barn, believe me, jag har nog med me-time för tillfället. Jag ställer upp för alla som behöver. Tror på ett sätt att jag är en otippad klippa. Folk sträcker inte ut handen till mig, kanske för att de tror att jag inte pallar trycket. Men jag har En miljon grader värme och omtanke och styrka inom mig som det bara är att be om. Jag älskar att ta hand om folk och jag är en person som inte dömmer. Bara för att jag hatar att bli dömd själv.

Jag pallar trycket, tro mig. Jag har varit med om mycket crap. Jag är inte den som ger upp. Tvärtom, det blir en princip. 8 månader i exil uppe i norska bergen har gett mig mycket perspektiv på saker. Jag har ändrats inom mig så mkt. Antar att det händer när man tar bort skyddnätet. Fritt fall.

Det och att jag fått en förjävla ful klädstil. Slacks 24-7 men vad ska man göra när allt man tar på sig blir smutsigt och förstört. Utan smink oxå de senaste 5 veckorna. När hände detta senast? När jag var 12 typ. Har dock kommit fram till att jag älskar smink, så detta är bara för o skona ögonen efter op och inte en långvarig grejj.

Var hos världens grymmaste kiropraktor idag. Han är tydligen en av Norges bästa. Det var stor skillnad från de nervösa eleverna med handsvett på kiro-högskolan i Solna. Jag brukade glida dit på lunchrasten och låta 5:e års eleverna träna på mig. Vet ni hur ont det gör när man misslyckas med en knäckning? Ont. Men det kostade typ 150 kr och det blev ganska bra, ibland ha ha. Men de har helt andra utförande. Där fick jag klä av mig till panties och bh så jag var redo o kasta kläderna för den här gubben. Men nej nej, han utförde mirakel utan att jag behövde strippa ur mina mjukisar och kiZZ-tröjan ha ha. Och wow, visste inte att mitt vänstra ben är så fucked upp. Hadde ju knappt nån kraft i det, men det fixade mirakel-gubben så nu känns det mkt bättre. Sweet!

Åh det får mig att minnas de första (bra) åren på HH. Då fick jag Em och Ninnie alltid massa brighta ideèr om olika grejjer. Ett tag var vi helt inne på massage(?!). Provade massa olika runtom i solna. De skickade mig på Thai-massage nån gång och det var ju lite speciell form av misshandel. Åhh jag saknar den tiden på ett sätt...Snitzel med bearnaisesås...mmmmhhh. Synd att jag vantrivdes så den sista gången. Då känns det som det är det man kommer ihåg och inte allt det som var så kul och bra. Men men så blir det ju nästan jämt, med allt.

Kommentarer

  • Marre säger:

    Jag skulle också behöva leva i exil ett tag tror jag. Skulle behöva hitta mig själv. Jag vet inte om jag ska skylla på staden att jag är en bitterf*tta, arg, synisk och dömande, men jag gör det i alla fall ;D



    Tycker du är stark som har gjort/gör det här! Jag skulle nog bara få hemlängtan och suga på tummen ;)



    2011-10-08 | 09:53:21
  • Mirre säger:

    <3

    2011-10-09 | 19:14:28

Kommentera inlägget här: