oj, bloggtorka/tidsbrist är orsaken till att inga inlägg har skrivits. Det händer så mkt, ändå så lite. När jag väl ska skriva ner det så är det bara överväldigande. Hatar o följa bloggar som aldrig uppdateras. Man blir lätt besviken när man konstaterar att det inte uppdaterats sedan du senaste kollade (några timmar tidigare if u got it bad). Tacka vet jag perez, han kan uppdatera mina vänner (blir väl så när det är ditt jobb).

anyways. Idag vare 17 Mai. Norges nationaldag som firas stort. Alla går tåg och hissar flaggorna. Alla är lediga och självklart är ALLT stängt ( som tur var så handlade jag förnödenheterna igår, one step ahead). Norrmännen älskar när de kan ha ALLT stängt. Första bästa chans så tar de den. Och 17 mai e heligt så vi hade oxå stängt idag. Dvs ingen hund in eller ut. Men såklart var jag på kenneln och pysslade med hundarna. Deras kiss och bajsblåsor och hungriga munnar och smutsiga golv har ALDRIG stängt (iaf inte särskilt länge).

Tog en ridtur idag oxå. Har varit lite omotiverad till o rida på senast då cony antingen löper amok och skrämmer livet ur mig eller så har vi bara trista vanliga lunket, ingen utmaning lixom. Men snart ska vi ha en privatlektion, det kommer nog att bringa lite inspiration och energi.

Päronen var ju här i helgen. De kom i torsdags och åkte i söndags. Jag hade fått ledigt så vi klämde in massor av skojjiga saker. Intensiva dagar men väldigt härliga.  Mkt promenader, åkte på roadtrip och kollade urfin fjord, va i oslo ect. Vi hann med allt som jag hade tänkt vi skulle göra. Så underbart när det händer. När det blir som man faktiskt tänkt sig. Dina och Macker stormtrivdes med uppmärksamhet och fullt hus, sötisarna. Mamma o pappa var kjempeflinka och hjälpte (jag stod mest o tittade på dvs) och bygga en superfin inhägnad till Hundarna. Det är ju en dröm o ha en instängslad hage som de kan chilla i. Går från verandan och sen ut framför huset så de har en liten gräsplätt och hänga på/rasta sig på om de vill. Skönt o bara kunna öppna dörren, så har de nått o göra när jag ligger i koma framför teven på lunchen.

Jag vill inte inse det men det bor en liten Martha stewart i mig....djupt inne. Jag var en liten homemaker i helgen, lagade mat och fixade. Och även när jag är ensam så kan jag gå runt o putsa och fixa och hålla ordning, inte bara när jag har folk över. Jag älskar o ha det städat och organiserat. Vuxenpoäng? Eller psykisk sjukdom?

Nu måste jag sova, annars kommer jag defenitivt känna av en psykisk sjukdom när klockan ringer.