Åhhh helt klart BÄSTA hundpromenadsvägarna här runtom gården. Slår alla ställen jag bott på. Man kan gå på nytt ställe typ varje dag och din egen (och i vissa mått hundarnas) energi är det enda som styr hur långt du går. Igår och idag har jag rört mig runtom enorma fält och härliga skogsstigar som inte innebär att gå i branta backar. Helt underbart. Tror jag ska ta nån slags halvdagstur nån helg. Ta med väska med vatten o lite mat och sen gå till vi blir svintrötta, stanna och vila och sen gå vidare. De kortbenta är ju inte helt outröttliga direkt. Macker har bra engergi men Dina blir ganska snabbt trött och varm. Hon har blivit enormt värmekänslig de senaste åren. Det funkade fint idag för det är ganska kallt och mulet och det var vi tacksamma för.

Det är så galet att jag har en tibetansk spaniel och en greyhound. Jag som ÄLSKAR att vandra och sånna grejjer. Jag kan gå hur långt som helst. Ibland planerar jag enormt långa vändor men måste i slutändan anpassa mig till hundarna som ska med. Har börjat bygga upp Dinas konditon bitvis. Hon har gått långa sträckor när hon var yngre. Vårt rekord är 4 timmar?! Det är mad ha ha. Penny är en total kortdistansare. Hon har ju i princip inte gått långa sträckor i terräng ever så henne måste man oxå härda lite innan man ger sig ut på de långa turerna.

Men grejjen är att jag lider av "temporärus lathetus". Jag vill och kan gå en massa....men ibland vill jag inte göra nått alls. Bara lata mig i enorma mängder. Jag är ganska bekväm av mig. Och det värsta jag vet är att slappa med dåligt samvete för hundarna. Så lösningen var att skaffa hundar som kan gå i skogen men som inte blir oroliga och rastlösa när man slappar inne en dag eller 2. Jag har varit duktig med att välja hundras efter mina behov och vad jag kan ge min hund. Ok, Dina-den-ovilliga-att-gå kanske var lite väl trögt val, jag vill ju gärna ut och gå lixom men hon har ju faktiskt haft medecinska problem (knäfel) som kan ha spelat in i det. När jag hade pluto så märkte jag absolut av den där "vad ska vi göra nu" blicken som man fick när vi inte varit ute i 2 timmar en halv dag (eller jill där man får den där blicken NÄR man varit ute de 2 timmarna he he). Och det är inte riktigt nått för mig...än. Det kommer kanske med min engelska setter jag ska köpa när jag tagit jägarexamen och börjat skjuta fågel.

I love the countryside <3