The (Nor)way of life

Miriam och Dina (the dog) flyttar från Sverige till Norge i 1 år för att jobba på Hund och Kattpensionat utanför Oslo. Här kommer jag berätta om vårt äventyr.

Scary stuff

Kategori: Allmänt

Skriver inte så mkt för jag jobbar så sjukt mkt nu. Det är hela dagarna med fix hos alla djuren. Men jag tycker det känns helt ok hittills, mkt för Mali är här och vi jobbar väldigt bra ihop, hjälper varann och tänker lika när det gäller hur saker ska göras. Kommer sakna henne skitmkt när hon drar hem för gott i agusti. Hittills har allt gått bra med allt. En hund med galet våteksem som vi var tvungen o ordna upp men annars går det smoooth, peppar peppar...

Drog till sandvika på lunchen idag för o köpa lite färskfoder till Dina och en hund på kenneln som vägrar äta om det inte är typ bara korv och pastej. Tog med Dina dels för att jag skulle prova ut en resebag till henne när vi ska flyga, de flesta e ju så små så jag kan inte köpa och sen får jag inte in henne i den. Och dels för att hon älskar att strutta runt på stan, hon är ju trots allt mer eller mindre uppvuxen  i stan. Hennes små tassar klampade runt på kungsholmen  och åkte tunnelbana vid 10 veckors ålder.

Anyways, vi kollade lite i på dyrego och sen skulle vi över gatan till zoo1, vår pusher för VoHm. Stod utanför donken och där är det några stora pelare vid ingången till storsentret och jag har Dina vid min sida för vi ska ju över vägen och det åkte massa bilar och grejjer. Och jag vet inte om det var att jag hörde klor rivstarta på asfalt eller morr/vrål eller en mansröst som skriker NEJ men jag hinner vända mig om och se en schäfertik runda pelaren och jag ser att hon satsar DIREKT på min lilla padda. Så jag fattar att den hunden inte skulle hälsa fint på Dina så jag river tag i flexits tjocka del av snöret (brukar inte ens ha långflexi på stan, brukar ha vanligt läder så man lättare kan kontrollera hunden, lesson learned) Så jag river upp henne i luften så jävla snabbt, och ser att schäfern kommer uppflygandes för att ta Dina i luften men som tur var så slängde jag upp henne nästan över huvudet så när schäfern landar framför oss efter sitt galna anfallshopp så vänder den och jag ser framför mig hur den skulle slita Dina ur min famn, ev bita båda henne och mig för jag hade ALDRIG SLÄPPT MIN PADDA!!! Då kommer pundaren som hade hunden upp bakom mig och tacklar sin egen hund till marken. Thank god!!!!! Han mumlade förlåt och gick det bra osv. Jag satte ner Dina som bara skrek och skrek och skrek. Jag trodde först hon hade blivit biten trots mitt tappra försök att ge henne vingar men sen insåg jag att hon bara blivit så jävla rädd och skrärrad för det är inte skönt att ryckas upp i selen och få en hund som slänger sig emot en. Ååååh jag satt och försökte klappa henne lite "det var inte så farligt, det är ok" hurtigt som man ska göra, tänker inte stressa henne mer med att bli hysterisk själv. Pundaren bad om ursäkt igen och frågade om Dina var ok och jag bara att det var lugnt, vad ska man göra? Hunden var kopplad men slet sig, det kunde lätt hänt vem som helst ju och hon blev ju inte biten eller dödad (annars hade det varit en annan femma SÅKLART). Lite folk kom fram och frågade hur det gick, det var ju mitt framför massa folk, och hon skrek ju som en liten gris jättelänge.

Tänker mkt på "what if" för det var så nära att Dina blev väldigt skadad, kanske dödligt. Har hört många historier om småhundar som blir brutalt attackerade av större hundar och nu har vi oxå varit med om det.

Ska inte vara fientlig men va fan ere för fel på schäfrar??? Seriöst? Gillade oxå schäfrar när jag var liten för mormor hade en men nu när jag är i branschen så blir jag bara så trött på dem....

Tänk om jag hade Dina längre bort från mig

Tänk om jag inte fått upp henne eller låst mig i skräck (thank god att jag inte blir chockad av sånna situationer med hundar)

Tänk om han inte kommit och tacklat sin hund.....

Men nu gick allt bra och vi är glada igen. Jag gick o köpte Dina ett tuggben och sen åkte vi hem och Dina låg på gräsmattan i 3 timmar och chillade. Men usch att man ska känna sig rädd för o vistas i omgivninger med andra hundar som man inte vet om folk har kontroll på. Här på gården så är ju alla hundar under kontroll, jag är inte rädd att hon ska bli attackerad......

Mer om annat senare...

Kommentarer

  • Marre säger:

    Fy så otäckt! Vilken jäkla röta att du hade sån reflex. I sverige hade inga kommit fram och frågat om det gick bra!

    Kram på er båda!

    2011-07-10 | 22:48:29
  • miriam säger:

    Næææ det ær sant, fast det var inte så många som man førvæntat sig som frågade om vi var ok. Typiskt nordiskt kanske? Jag hade stormat dit och hoppat emellan om jag sett detta ske ha ha, to the rescue!!!

    2011-07-14 | 08:21:32

Kommentera inlägget här: