And today it took our dear connor from us...

RIP CONNOR<3

Tänk att när jag klev upp imorse så visste jag inte att det skulle bli en riktigt dritdag. Har varit trött och kvalm hela dagen och sett framemot slappkväll och lite sovmorgon. Istället blev det drama och sorg när en av våra fina hundar nere på kenneln blev akut sjuk.

Fick ett samtal av Mali att komma ner på kenneln för det var nått fel på connor (labrador) och vi brukar aldrig ringa varann vid stänging och be om nått sånt om vi inte tror det är allvarligt. Så direkt när jag såg honom så såg jag att nått var väldigt galet. Connor och hans kullbror Tasman är 2 hundar som jag är väl känt med då de ofta är här på kenneln. Har säkert haft hand om dem 5-6 ggr under min tid här och jag älskar deras hängiga ansikten och rultiga kroppar, ser exakt likadana ut fast connor e svart o tasman e brun. De är lugna och softa, stressar och skäller inte.

Imorse hittade jag en pöl med slem och blod, väldigt liten pöl, i deras box. Blev lite orolig men då jag inte visste vem av dem de varit och båda var precis som vanligt så avvaktade jag lite. Men sen nu ikväll började Connor andas tungt och bli otroligt slapp.

Tänkte direkt en kennels mardröm nr 1: Magsäcksomvridning...men det visade inte direkt på det, han var bara otroligt inte sig själv och slapp.

Spöregnade gjorde det oxå och vi måste åka in till oslo för vanliga kliniken har inte kvällöppet. Jag kan inte köra i en stad jag inte känner till lite så vi ordnar så att peder och katies vänner körde. Såklart fanns det bara en plats i bilen så jag följde med och Mali stannade kvar... Under färden blev han slappare och ville inte ta godis och bara låg som att han inte ens var medveten om att han lämnat kenneln och färdades i en främmande bil...inte riktigt typiskt labbe lixom. På kliniken så gav jag massa uppgifter, vilket är svårt då vi bara har ankomstschema och inte har exakt alla uppgifter och medans så blev han sämre. Väl på undersökningsbordet så la han sig på sidan och visade inget tecken på rörelse när han fick kanyl och dropp. Djursjukvårdaren sa att han var "skikkeligt dålig" och började stressa runt för o hitta felet. Ok, hur ofta får man hör de orden hos vetten? Då e det allvar lixom. Hon klämde kände, fixade, stack kanyl i magen och kollade efter blod ect..Sen kom en veterinär in och började undersöka hon med. Hittade ingenting men jag hörde mummel om svag och snabb puls. Han andades otroligt tungt. Blev orolig när hon började ta blod men sen blev hans huvud tungt i mina händer så det nästan hängde över kanten på bordet och han tog ett tungt andetag och sen blev det tyst.....

2 sekunder senare så säger de att han är död. Då har han slutat att leva medans de lyssnar på hans hjärta..medans jag håller hans huvud i mina händer...han finns inte mer bara sådär....på ett ögonblick.

Jag blev ganska upprörd men höll mig ändå kontrollerad...satt med honom en stund och pussade hans panna... ringde peder och berättade.


Jag tänkte på ägarna som är bortresta och på Tasman som förlorat sin bror...Kändes skumt o ta av hans blåa halsband (som jag brukar ta av när jag duschat honom på kenneln så många gånger) och ta med det ut och stå med det in handen. Har alltid tittat på de som kommer ut med bara koppel och halsband i handen. Nu stod jag där själv, även om det inte var min pärla så känns det tungt, en sån härlig hund. Man vill inte vara den med halsbandet i handen, verkligen inte.

Väntar på obduktion, om ägarna vill tillåta det. Hoppas, för jag vill veta vad som skedde, hur han bara kunde dött så snabbt. Vi kom in hos vetten och 30 min senare var han död. I wanna know!

Tur att jag inte körde för med facit med hand hade vi aldrig hunnit fram i tid om jag kört vilse och grejjat runt.

nu måste jag sova, helt slut