Livet på berget
Kategori: Allmänt
Idag har jag varit här i Norge i 2 veckor. Det känns längre, kmr knappt ihåg mitt liv därhemma. Det är skönt o leva i nuet som jag gör just nu. Jag stressar inte alls lika mkt här. Och jag har inte brunnit av på nått en enda gång. Jag brukar kunna göra det hemm, jag kallar det stroke för jag blir så jävla hets-arg på en sekund så det känns som jag ska få en stroke. Så har det inte känns här, inte ens när Rottisen/Grizzlybjörnen ska brottas med mig varje gång jag ska byta hans vatten.
Idag har det varit så lungt, bara 15 hundar. Det var så lite o göra så det blev nästan för mkt tid över. Och då fick jag ut alla i Stora rastgården, eller alla förutom 3 iaf. Satte ihop ett läckert gäng av 2 engelska settertikar och en Irländsk settertik, dom lekte helt underbart tillsammans, jag visste det för allihopa har väldigt försiktiga personligheter. Sen slängde jag in min bortskämda prins Kiro (hamiltonstövare) till den härliga mix. Han var en gentleman om något ointresserad av brudarna vilket förvånade mig, han kanske inte har några pungkulor kvar.....? btw så är Engelsk setter och gordonsetter väldigt populära här i krokarna har jag märkt, vi får in väldigt många sånna och behöver jag säga att JAG ÄR KÄR! Dom e jättefina och skojjiga. Har inte träffat så många sånna i sverige, där kör alla irländarna istället.
Skulle skämma bort Dina lite och ta en härlig långis på minst en timme på lunchen. I en liten korsning så ser jag en man med en hund. Jag lyssnar på Ipoden och har fokus på denna man med hund så jag ser inte att munsterländern som bor på en liten gård och alltid är lös pilar fram mot Dina som blir livrädd och störtar i reträtt från där vi kom ifrån OCH SNAPP så går hennes )#"#¤%& flexi koppel av. Åh jag borde sett det komma, det var en lite knut på det stället och jag har tänkt köpa nytt ett tag nu. Hursomhelst, där står jag med en jävla koppeldosa, Dina står en bit bort med stumpen av flexit kvar i selen, mannen kmr, munstern kommer, jag går sakta fram mot Dina och hoppas att hon inte ska sticka när jag ska ta henne. SCORE! Hon stod kvar. Men jag fumlar med stumpen, tappar Ipod, tappar vantar, glömmer helt bort att munstern ens står brevid oss (jag bryr mig inte om att han springer fram, vi har träffat honom förr).
Ok för att summera detta så blev jag helt ställd. Hanka sig hem med Dina i stumpen? Nej, vi skulle ju gå en långpromenad, jag var så taggad (vill tro att Dina oxå va det), chansa på o ha henne lös? Inte förbi hästahagarna va? Hörluresladden.....köpte dem nya i lördags....
Som tur var så var idag en av de få gångerna denna vinter som jag hade kängor med skosnören. Det MÅSTE ha varit ödet!! Men ändå, leda runt henne i ett skosnöre? Kändes ganska B, men promenaden blev bra till slut ändå. Men gud, tänker om det där hade varit vid nån väg eller nått, gulp, tur i oturen helt enkelt.
Fick den lysande ideèn nu ikväll att jag skulle ta en promenad till Ica maxi. Hmmm jag tog mig totalt vatten över huvudet. Stapplade nerför backen i tjock dimma, tunga kängor, stor campingryggsäck på ryggen (jag tog faktiskt inte reflexvästen som peder gav mig, jag vill ju inte se ut som ett Jon, mer än vad jag redan gjorde lixom). Väl på ICA handlade jag way too much saker. Campingryggsäcken vägde 20 kg och vägen uppför berget på väg hem blev en fråga om viljan att leva, ett tag vill jag bara lägga mig ner och sova lite på vägen. Den lilla turen till ICA tog 1, 45 min, nästa gång tar jag bilen, no doubt about it!
