Varför kan jag kolla på 100 timmar Rspcsa och Aspca och animalcops, animalsprecint och diverse primatrescue program utan att fälla en tår men jag kan inte kolla på "Last chance Highway" på animalplanet utan att clogg up?? Kollade nu på eftermiddagen och blev seriöst deppig. Det är en kvinna som struttar runt med redneckdialekt och samlar ihop hundar ingen vill ha, som hon sen omplacerar runtom på usa:s östkust.

Får mig att sakna Penny så himla mkt. Får mig att tänka på dagen då jag hämtade hem världens bästa hund, enklaste, vänligaste, vackraste hund. Längtar tills hon är här i höst. Längtar tills jag träffar henne i slutet av mars. Är glad att jag tog en rescuehund och jag kan totalt relatera till människorna och hundarna i last chance highway.

Jag vet att det var ödet som förde mig och penny samman. Det är inte så att man bara väljer en hund, den väljer dig. När jag såg henne på nätet första gången började jag gråta och sen smsade jag Emelie och sa att jag hade hittat henne, "vår hund". Sen var hon på väg till tjeckien men i sista sekund så norpade vi åt oss denna godbit. Hon hade tillochmed fått rabiesvaccinationen, så redo för tjeckien var hon. Phewww, lucky us...and her =)

På arlanda när jag hämtade henne så var det som att vara med på en födsel. DOm sitter i gigantiska kattburar typ och sen öppnas luckan och folk står ivägen och det blir stök och buren kränger och folk trär snabbt halsband och koppel över huvudet och du får ett snöre i din hand och sekunden senare så "föds" en enorm grå och vit (numera svart och vit hehe) grey fram, hon är din och hon är där och du kan inte fatta det och du kan inte se dig mätt på henne. Du känner för henne för hon tittar på dig och vet inte vem du är, du är bara ännu ett ansikte av så många hon sett i sitt 6,5 åriga liv som inte betyder något, som inte är hennes....

Tänk att den dagen ändrades det. Från att stå på kennel hela sitt liv till att få vara med folk, ligga på mjuk bädd, ha leksaker och bra mat och rutiner och få komma ut och upptäcka världen, motionera, springa. Någon som masserar och smörjer in dina trampdynor varje kväll, nån som kmr med tuggpinne då och då, klappar, kramar, gosar ser till att du mår bra och tar dig till veterinären och ordnar så att smärtan i din munn av att tänder hänger löst försvinner. Nån som köper ett täcke som håller dig varm och en sele så du inte ska få ont i nacken. Nån som köper en stor bil bara för att du ska kunna åka bekvämt =)

Hon knöt an till oss snabbare än vi trodde hon skulle, och Dina och hon fann varann nästan direkt. Efter 6 månader så är hon våran och hon ser inte tillbaka =)

Det är en fin historia om en rescue-hund, spelar ingen roll vad nån har att säga om omplaceringens vara eller icke vara. Jag kmr garanterat ta fler rescue-greys i mitt liv..

<3