Närå, inte så värst. Jag har jobbat och jag brukar inte få söndagsångest längre. Har väl nått att göra med att jag bor så nära jobbet och bara latar mig på fritiden så helgerna känns egentligen bara som en långlunch.

Idag fick jag hjärtat i halsgropen minst sagt. Det finns många skräcker på en kennel.

Min topp  är:

1:Hitta hund död när man öppnar.
2:Hund dör plötsligt framför en. (tex magsäckomvridning)
3:Hund rymmer
4:Hund utestängd i luftegården under natten
5:Hundar börjar slåss
6:Öppna 2 luckor till samma luftegård samtidigt

Ingen speciell ordning, allt är illa.

Nr: 5 och 6 hände mig idag. Hur kan jag vara så dum??! Men jag var lite stressad och så har vi 3 burar där alla går till samma luftegård. Jag var 100 % säker på att jag stängt inne alla så jag öppnar för den mest dampiga, hissiga gordonsetter hanen du kan tänka dig. För att sen någon min senare komma tillbaka bara för o dubbelkolla att jag faktiskt stängt in bulldogghanen som var ute i luftegården sist. Till min fasa ser jag hur 2 vajjrar är fasthakade = wide open!! Panik på 2 sekunder, ropar efter gordonsettern men jag hör morrande ute i luftegården så jag kör en stålmannen och bokstavlig talat kastar mig genom den lilla lucköppningen hos bulldoggen, alltså jag kröp inte utan SEGLADE utan o knappt nudda någon av luckkanterna. När jag landar ute i luftegården så är så blir det impact. Dom rycker tag i varandra exakt samtidigt och bara försöker döda varandra totalt. Bulldoggen är inte stor men han är ju bred som jag vet inte vad, som typ 5 av gordonsettrar. Och bulldoggen har heller inget halsband,bara valkar, och ni ska bara veta hur svårt det är att få grepp om en stridlysten bulldogg. Och hur svårt det är att sära på 2 hundar som vill slåss lika mkt när du är själv. Jag håller i g.s medans jag funderar på hur jag ska kunna slänga in den ena igenom luckan men det är lite svårt med den kraften hundarna har. Så jag drar klumpen av dogfight till grinden och hivar mig själv och gordonsettern ut medans jag håller bulldoggen någorlundaborta med foten o benet (som jag typ gjort hela tiden, fattar inte att jag inte blev biten). Såklart hade bullen fått ett bra tag om benet på den g.s men inge sår och inge brott vad jag tror iaf. Holy shit, jag fick en liten chock när allt var över. Det där får ju bara inte hända. Dessutom när jag försökte sära på dem så tänkte jag "det här går aldrig, va fan ska jag göra nu"? Finns ju ingenting man kan ta till i luftegårdarna, bara galler och snö. Vattenskål hade ju varit en önskedröm. Trodde verkligen de skulle halvt döda varann, åtminstone få enorma skador. Men peppar peppar, inge större katastrofer.

Jag får ju vara glad att detta har hänt max 3 gånger på 11 månader. Inte att de slåss alltså, utan att jag öppnar luckorna fel.

Hundarna slogs jämt på dagis, jag är inte ovan vid slagsmål, men här har det ju aldrig hänt och allt är ju mitt ansvar. Det är ju inte så att vi var ute o gick och det kom en random hund och kastade sig på.

Aja, jag har lärt mig en läxa som jag i princip redan visste men har fått den lite mer uppmålad nu.

Börjar känna mig lite småsjuk, aja, bara 5 dagar kvar tills helg =P

ha en fin vecka