Var sjukt lyckad!!! Maten var fantastiskt och jag är stolt att jag både gjorde inköpen och fixade middagen och det blev så gott (Nu vare inte så mkt laga som att lägga upp men valen av mat var klockrena).

Vi gick promenad på dagen, sen bakade vi, slappade, drack glögg och senare efter maten så öppnade vi klappar och sen spelade vi ett skojjigt spel som jag fick i julklapp och drack mängder av Rom och Cola.

Det var en minnesvärd och fin jul. Vi hade kritvitsnö och lagom kallt, dagen efter började det töa så vi hade verkligen vädret med oss.

Nu lackar det mot nyår...ska jobba men lite ångest är det att vara själv här men jag får tänka på att hundarna och särskilt penny som är skotträdd kommer uppskatta att vi är här ute, bort från det mesta av smällarna. Hon är rädd för ljud men häruppe har hon faktiskt kommit över mkt av rädslan. Nu kan hon höra skott från skjutbanan (enstaka iaf, inte tokskjutande) och inte ens bli lite orolig och pipig.

En av hundarna på kenneln blev sjuk några dagar innan jul. Såklart så åker folk bort utan o ordna så nån kan hämta hunden om det skulle hända nått så vi vårdade den bäst vi kunde. Jag är stolt att jag reagerade så fort för det var minimala tecken på ohälsa som han visade. Men efter connor har jag lärt mig o lyfta på läppen och kolla cirkulation och slemhinnor. Helt kritvita!!! Peder tog det oxå på allvar så för en gångsskull så var det inte bara jag som överreagerade. Vi var inne hos veterinären och de sa att han hade fel på njurarna och att han nog fått en infektion för han hade typ inget immunförsvar. Men vi fick tillbaka honom över julafton och sen på juldagen så hade han blivit så mkt sämre. Han blev bara mer och mer slapp för varje dag och ville inte äta, vägrade när man skulle ge han medicin och sånt. Jag var så orolig med tanke på förra hunden som dog på kenneln (oxå det ålder och framskriden sjukdom) så jag smög ner vid halv 12 på julaftonsnatten bara för o sitta o prata lite med honom. Trodde inte han ens skulle klara den natten men det gjorde han. Så peder åkte in med honom till Olso vethögskolan den 25:e där han blev sämre (hur det ens var möjligt, han var ju så dålig redan). Ägaren ville att vi skulle ta tillbaka hunden till kenneln och hålla honom vid liv tills nu idag då de skulle komma hem. Lite knäppt med tanke på att han väl hade det bäst på vethögskolan med övervak 24/7 men ja, det kostar ju 3 ggr så mkt dygnet där...men veterinären ville avliva honom för de bedömde att han var så obotligt sjuk. Han skulle aldrig blivit frisk igen, hans kropp hade börjat stänga av helt enkelt. En sån söt och underbar cockerpojke på 11 snart 12, så tråkigt.. Kan dock inte se att Dina skulle bli så skruttig om bara 2-3 år men o andra sidan om man gör en årlig hälsokoll och kollar värden och sånt så kan man fånga upp många saker i tid, kanske få mediciner och sånt.

Hur många människor över 75 tror ni har problem med hälsan och äter mediciner?? Det är ingen skillnad på hundar, när de blir gamla får de oxå hälsoproblem, bara att de inte kan säga var det gör ont och att det känns fel. Det är vårt ansvar att ta reda på det och ibland till och med leka gud och sätta punkt. Fattar inte att folk inte förstår det...

RIP "Charlie"