Oj, när jag satt så deppig i soffan så visste inte jag att jag skulle göra så mkt idag.

Gick på jättehärlig långtur med Dina och minstinghunden i familjen, norfolk terriern Petra. Så härligt med torr barmark. Trodde faktiskt aldrig den tjocka snön skulle försvinna men det har den så gott som.

Sen började jag storstäda huset OCH hör och häpna göra lite markservice runtom huset samt raffsa lite i trädgården och torka av utemöblerna. Som ensam husägare måste man se efter grejjerna lite. Kändes lite vuxet samt att jag har en ny förståelse för att äga ett hus, det innebär mer jobb än vad man tror om det ska vara fint.

Älskar att ha huset städat och fint...njuter verkligen =)

Familjen hade nån slags pannkaks/garden party mitt på dagen. Så jag fick komma och äta massa grejjer och dricka kaffe så det var toppenmysigt. Dom verkar alltid ha massa folk över, familj, vänner, barnens vänner, morfar och mormor och diverse hundar. Så himla mysigt. Förra veckan hade vi ju fårklippning. Då kom det typ 20 pers och vi åt våfflor utanför stallet.

Sen kommer vi till anledningen till överskriften. Jag skulle rida Cony för första gången på nästan 2 veckor. Mmmhhmm. Ridbanan är typ översvämmad så det finns en ridbana längre bort vid en granngård som man kan använda. Men jag tänkte ta cony på en lite skogstur först. Han var otroligt nojjig hela tiden. skyggade för massa grejjer, fick ta det otroligt lugnt för det kändes som att sitta på en tickande bomb. Sen kom vi till ett fält och då fick han spel, han skulle inte gå över det och började stegra och försöka dra iväg på vägen vi kom ifrån. Jag fick inte panik direkt men jag är ju inte heller van vid sånna situationer och jag kände mig lite färsk efter vårt uppehåll så första bästa sekund jag fick han och stå lite stilla så hoppade jag av och ledde honom. Han var otroligt stressad en bra bit men han försöker inte dra iväg från en och slita tyglar i handen så det är ju skönt. Är alltid lite orolig för att man ska falla av och göra sig illa eller att han ska slita sig och springa bort och göra sig illa. Nej, sånt får inte ske. Jag försöker inte leka cowboy, jag är ju här för o jobba och inte för att vara dum och övermodig och bryta ett ben, nee det funkar inte alls. Så man får ta det försiktigt (om mamma läser detta så kommer hon ändå få lite panik he he). Sen gick vi till ridbanan. Den i sig var kaos med skorp-is och staketet var ganska ödelagt av hästarna som går i hagen utanför. Men det var inte största problemet. När jag kom dit var klockan halv 6 och de hade tagit in de vanliga hästarna som brukar gå där. Jag går jämt förbi där så jag vet hur alla ser ut. Men nu var det en kolsvart häst med ett helt vitt ansikte och isblå ögon där. The horse from hell. Han sprang som en vilde längs staketet när jag och cony gick förbi. Sen när jag bestämde mig för o skita i o rida på ridbanan med den galningen brevid så skulle vi rida hemåt. Men den andra hästen hetsade så mkt så när jag satte upp på cony så drog han, vi blev halvt jagade längs hela staketet av den andra hästen. Ut på vägen och där fick jag stopp på cony, sånn tur att han inte löpte hela vägen hem stackarn. Förstår honom. Lite senare när jag berättade för katie om den katastrofartade ridturen så trodde hon att det var en hingst som dom tar ut när de andra hästarna går in. Så det förklarar ju mkt. SOm sagt, inte bästa ridturen, vi får helt enkelt miljöträna lite framöver...och inte gå till ridbanan när hingsten är ute.

Sen har jag fixat lite med hästar och får nu på kvällen, samt stängt kenneln. Nu blir det relax en kopp te, yay.