Nu kan jag stolt ropa ut att min bästa Mli har tagit körkort!!!!

Hon tog det igår men vi höll det lite hemligt för hon ville överraska Pappa som hon skulle övningskört med idag. Som alla andra helger de senaste året. De har kört så massor. Nästan varje vecka. Så detta är verkligen en härlig lön för mödan att se resultat i form av körkortet. Det är extra roligt eftersom Martin tog körkort så sent som i onsdags. Så på en o samma vecka har båda körkort och cruisar runt i sin bil. Härligt!! Innan har det bara varit jag i trion som haft kort men nu ser jag framemot lite körande av mig hit och dit he he, men framförallt så underlättar detta när vi har penny. Jag kmr ju bo i kista ett tag tills jag åker upp hit igen till sommaren och då blir det så krångligt om det är bara jag som kan köra älskade Pence fram och tillbaka.

Hon hade kört hem till Päronen och tagit med övningskörningsskylten från bilen och viftat med den i pappas ansikte i triumf och då förstod han ju att hon tagit körkortet. Det är ju trots allt pappas och inte den där kassa körskolans förtjänst att hon är superduktig på o köra nu.

Ingen av oss förutom Martin visste att det var exakt igår hon skulle köra upp. När hon ringde på lunchen så skrek jag verkligen hur mkt som helst. Att höra dom orden "jag klarade det" är så fantastiskt. Vet inte med resten av de som har körkort där ute håller med mig men för mig är det nått av det bästa jag gjort. Mitt körkort och framförallt bil (fattar inte varför man har körkort utan bil, det är ju inte frihet på samma sätt) har öppnat så mkt dörrar för mig. Jag blir mer social när jag snabbt kan ta mig runt. Och det underlättar enormt när man har hund. Särskilt när man har 2 ha ha. Haft körkort nu i 4 år och jag har inte tröttnat på o köra än. Älskar o köra, trots att jag krockat (har bara gjort mig bättre och mer försiktig utan att vara överdrivet rädd) en gång.

Längtar till jag kan köpa min nya bil. Inte långt kvar nu. Fatta att det blir 3:e bilen på 4 år. Third time is a charm
=)

Idag har jag haft en bra ledig dag. Lagom o göra utan att bli deppig för att jag inte jobbar. Varit på Ica, gått promenad, sovit och ridit...och packat...känns sjukt skumt o tömma hyllorna på mina grejjer. Så vare dags igen. Har det redan gått ett år (och lite till)?

Alltför bekant med denna känsla av att det är dags o röra på sig igen. Sedan 2008 har jag inte bott på ett ställe mer än 1 år i taget, ibland kortare. Jag skyfflar runt som en hobo med min kappsäck och byrackan.

Skönt på ett sätt för det gör att jag enbart behåller saker som jag verkligen behöver och som betyder nått för mig. I travel light u see. Vissa saker följer med mig överallt. Standardutstyret innan norge var min studentmössa, 2 förstorade foton på Dina och Venca (ja jag skrev inte fel, på Venca, för jag har inget på penny än). Och min 2 kaktusar jag fick av Marre och Marie när jag slutade på Hundforum. Men tyvärr kunde de sakerna inte följma med mig upp hit, lite jobbigt med 2 höga kaktusar på tåget ha ha. Dessa kaktusar påminner mig och M och M som förmodligen är de mest fantastiska människor på denna planet. Vi hade det epic i vår trio back in the days. Studentmössan är en symbol för att jag trots mycket motgångar under min tonårstid så lyckades jag ta studenten, vilket jag tycker är en stor prestation  med tanke på hur fucked up i huvet man är i den åldern. Och fotona är ju av förklarliga skäl. Orsaken till att jag lever bra idag och inte ligger o sprattlar i en tvångströjja. TGI for the dogs <3

Men egentligen så spelar inte saker nån roll. Det är minnen i ditt huvud som du alltid bär med dig som räknas. De får inte plats på ett släp och i en volvo kombi när jag drar härifrån. Den saken är säker =)