Miriam och Dina (the dog) flyttar från Sverige till Norge i 1 år för att jobba på Hund och Kattpensionat utanför Oslo. Här kommer jag berätta om vårt äventyr.
Inte jag på cony idag iaf, den saken är säker. Fan va han ska tramsa när man inte ridit på ett tag. I helgen blir det förhoppninsvis lite samridning så tror jag han sköter sig bättre.
Helt iskall fortf. Inget man bli så kall av som att rida på vintern, helt unbelievable!
Det som flyger fram är tiden. Snart februari. Yikes. Snart är det hemgång som gäller. Börjar redan känna mig rastlös. Detta sker varje år eller varje halvår i värsta fall. Flyttkänslan, den rotlösa känslan. Känslan av att alla ens grejjer ska vara antingen nedpackade och otillgängliga eller utspridda överallt. Räcker med att jag massor av grejjer i Josefina och Robins källare. Matbord hos irma, diverse saker hos Emetin. Det jag inte har så mkt av nu är kläder måste jag erkänna. Levt i mjukisbrallor och diverse variationer av hoodies men snart är det dags att ta tillbaka stadslivet och då äre inga slacks som gäller. Rensade ut jävligt mkt när jag packade ner senaste boet, ganska skönt. Skönt o börja på Noll.....ibland.
Har haft dålig hälsa på sistone. En tand som gör svinont då och då. Yrsel ena dagen, illamåenda andra, ont i magen 3:e, orkeslös 4:e. Totalt hypokondrisk 5:e. Men...the show must go on.
Har kommit på varför jag aldrig velat ha katt. Dom är överallt. Iaf Mons. Idag smet han in på kontoret. När jag sitter med kund i telefon ska han nr:1 Stå i bokningsboken nr:2 stryka sig mot pennan när jag försöker skriva. Helt omöjligt att jobba med Mons på skrivbordet. Han är sån som stalkar en. Är jag in hönshuset ska han gå in där och sitta och kolla när jag städar. Hönorna blir helt stela av skräck för denna tiger som är inne och kollar läget. Om man böjjer sig ner ska han hoppa upp på ens rygg och axlar och gärna förbli där. Han väger typ 5 kg. Så det blir lite tungt och gå och göra hön-sysslor efter en liten stund.
Skön katt ändå =)
I helgen blire ledigt och lite jobb.
Ska köpa ny bil när jag återvänder till Svea rike. Så nu räknas varje slant. En Volvo v70 140 hk, helst automat (har blivit såld på det efter o ha kört peders cross country) har jag nog bestämt mig för....ja, ni får gärna kommentera på det =P.
Mkt plats för hundarna och bra stabila grindar....oh yeah!!
Ledig lite fläckvis i helgen. Så sjukt nice att sova ut även om den stora hunden orsakade lite problem inatt (trodde jag fått allt det under kontroll men nu är vi på ruta 1 igen). Hoppas att kommande natt blir ostörd och underbar ha ha.
Jag kan iofs napa lite på dagen så det är inte så farligt. Snön öser verkligen ner utanför. Det börjar närma sig förra vinterns snömängd. Trodde inte det skulle bli så farligt för snön kom så sent som i december. Men det har kompenserats upp de senaste veckorna. Fast det blir fräscht i hundgårdarna med lite ny snö som kan täcka över allt gult ha ha.
Men jag tänkte ju ta en nice långprom och kanske en ridtur.
Har varit superdålig på att rida på senaste. Katie tjatar lite på mig då och då (fast hon inte rider själv ens. Ibland finns det faktiskt inte tid helt enkelt). Om jag ska vara ärlig så pallar jag inte för nu när celine är mammaledig så finns det ingen privatträning att få och då kör vi bara fast. Pallar inte att tråckla ner cony till stallet, tråckla på honom all utrusting, frysa om händer och fötter för att sen ge sig ut i "ridhagen". Skritta runt lite, sen trava medans man bråkar med honom för han antingen vill sätta av i vild galopp eller helst av allt, skena iväg till grinden i ett försök att ta sig tillbaka till kompisarna i hagen. Vi kommer ingenstans, det blir tråkigt för både han och mig och jag blir smårädd av hur nojjig och sprättig han är. Jag har ju inte ridit enormt länge så att ha en häst som jag inte kan kontrollera till varje pris gör mig lite nervös faktiskt.
När vi har ridit ut är det som att sitta på en dynamittunna. Han skyggar för allt, blir supernervös i nya miljöer och jag känner att han lätt, LÄTT skulle kunna vända, rycka tyglarna ur mina händer och toklöpa tillbaka till gården. Jag tänker att jag ska ramla av och bli invalid och inte kunna jobba och sen tänker jag att jag ska mista honom och han ska rusa runt och skada sig eller värre. Han är 19 år och tävlat i dressyr på hög nivå men han har ju en egen vilja, det är ingen robot lixom. Han lyder bra när man hittat nyckeln till honom men jag är inte säker på att jag gjort det.
Saknar de stackars slitna ridskolehästarna. DOM är typ som robotar, the poor sods!
Slutet på en Era...alltid lite svettig och säga upp sig officiellt. Tänkte ju bara stanna ett år och nu blir det t.o.m 2 mån utöver det. Men igår sa jag till peder när jag tänker dra hem till Sthlm igen. Han blev ju inte glad (men det blir han nog aldrig när nån slutar, förutom hon före mig möjligtvis) men han vet oxå att folk bara stannar runt 1 år. Det är ju en lite speciell livstil här.
Så 7 April är jag tillbaka i stan igen =)
Börjar redan kännas sorgligt. Kommer hela tiden på saker jag kommer sakna och som jag måste njuta av så mkt det går. 3 mån går ju ganska snabbt.
Men jag är tillbaka igen häruppe i slutet av Juni för att jobba över sommaren.
Sen om allt går vägen så händer lite spännande saker i höst. Men det vill jag inte säga nått mer om förrän jag vet mer.
Tanken var ju att jag skulle börja praktik häruppe på en Vet.Klinik i augusti och sen nästa jan skulle jag flytta till Danmark och studera till Djursjukvårdare (min stora dröm, fortfarande). Skulle fram och tillbaka mellan norge och Danmark i 3,5 år men tyvärr så är utbildningen väldigt dyr så jag efter många sömnlösa nätter och funderande och vridande och vändande så blev det nej tillslut. Allt har sin tid och plats. Hoppas jag kommer kunna söka igen nästa gång de söker praktikant. Glad att jag funnit en väg och ett kryphål, det ger mig hopp. Nu får jag börja spara helt enkelt =).
En annan härlig nyhet är att jag ska gå på Bruce Springsteen i Göteborg i sommar. Ska gå med älskade Lottie och några andra, ska bli epic. Förra gången var vi i Glasgow och såg Bruce. DET var minst sagt epic. En resa och konsert jag aldrig glömmer så det ska extra kul att återuppleva lite minnen =).
Wow, massa spännande saker som kommer hända i år om man får som vill. Men jag är nöjd så länge jag får träffa underbara och härliga vänner och familj som jag har i mitt liv.
Nu ska jag gosa med de underbara hundarna i mitt liv.
IMorrn är det jobb, faktum är att det inte blir ledig förrän nästa helg. Just the way I like it.
Idag åkte hunden som insjuknat i Diabetes under sin vistelse hos oss. Ja, jag vet att det var nyligen som det var en hund som dog på kenneln och nu höll det på att bli en till. En Bichon Frisè som är 11. Han har alltid varit så himla fet. Största Bichonen jag sett. Men direkt när han kom in i kenneln så såg jag att han tappat asmkt i vikt och där började misstankarna. och sen började han spy efter en vecka och var totalt apatiskt. Stod bara och åt snö i rastgården. Vi tvekade inte en sek, har börjat lära oss nu. Så jävla grymma som reagerade snabbt. Hans blodsocker var 26 när han kom in på dyrehospitalet. Normalt är runt 6. Sen vare in och ut på dyrehospitalet i 3 dagar, touch and go. Varje kväll undrade man om han skulle överleva natten. Han visade i övrigt symptomer på typ gastrit och käkade INGENTING. Vi gav han a/d burkmat i vatten i en spruta i munnen varje tim.
Imorse, när jag kom in stod han upp, skällde, röjjde runt, precis som vanligt.
Vi lagade hunden helt enkelt. As good as new ha ha.
Älskar och ge insulinsprutor. När det kommer in en insulinkatt eller hund blir mina ögon helt klotrunda av förtjusning. Jag hatar sprutor på folk och mig själv men på djur. Älskar och rulla insulinpennan i handen och sticka in nålen och trycka på knappen. Älskar lukten av insulin ha ha. Im sick u know!!
Huvudvärk från helvetet. Svintrött och efter dagens 1 tim ridning och 1 tim långprom så kmr jag ha blyfötter imorgon.
Cony. När man inte ridit honom på 5 veckor....när ingen ridit honom på 5 veckor så lyssnar han inte så bra. Sen att han pulsade i 3 dm snö gjorde att lättridningen blev ett skämt. Han är skumpig normalt men snälla. Jag flög runt som en docka, stöttade hela tiden upp mig mot hans hårrem och tappade stigbyglarna typ...10 ggr. ARGH!! Nu måste jag rida imorrn igen. Kan inte acceptera att vi hade en sån dålig session. Nya tag imorrn.
Imorrn ska vi även fixa en fälla så vi kan fånga in katten som smet från en av kunderna för nån vecka sen. Superrädd katt som kom ur sin bur i bilen när den blev hämtad. GONE!! Smet under ladan och då är det kört. Där finns typ en miljon gömställen för en skygg katt. Vi visste inte att hon var kvar förräns jag släppte ut mons (som varit på kenneln ett tag. Han tog tillbaka sitt territorium med råge. Spöade den stackars katten som gömt sig I HANS LADA!!! Men nu vet vi ju iaf att hon är kvar i området. Spännande och fånga en katt =).
Makker ska få kulorna klippta på fredag. Det ska oxå bli spännande och se. Veterinären kommer hit och kasterar honom på köksbordet. Berättar mer senare.
Btw, Cornelia. I toppform! Hon har fått tillbaka ganska mkt av sin stjärt (då menar jag fjädrarna, hon blev ju såklart inte av med "stjärt-stjärten", då hade hon nog dött). Men hon är en fegis, går gärna inte ut i hönsgården, men ack så tam och söt och har börjat lägga ägg oxå. Det upptäcktes när jag tog bort alla äggen och hon blev tokbesviken och satt och skrek på mig i typ 10 min. Känner igen det där "DU tog mina ägg" skriket från de andra hönorna. Min bebis har blivit stor =)
Idag har det snöat HELA dagen. Började runt 8 och slutade nu vid...6? Det är iofs ganska mysigt och ljust utomhus. Jag tror jag ska ge mig ut på en kvällslångis med hundarna nu när trafiken lugnat sig. Sjukt jobbigt att gå på smala vägar med 2 hundar och snövallar på båda sidorna och sen ska bilarna rusa förbi utan nån som helst respekt. Jag brukar krypa förbi hundar och ägare när jag kör på dessa vägar. Igår när vi var ute så kom en bil susandes och jag skulle svänga in på sidovägen några meter framför och pekade till och med för o visa att "jag går in där" men nej nej, då kör de bara på, stannar 2 dm från Dinas huvud och TUTAR!!! Vem tutar på en gångtrafikant som går på en väg när det inte är endast bilar som får vistas??. Tänk om det jag ridit, eller gått med barn? Tänker inte slänga mig och 2 hundar upp i snövallarna för dom inte kan vänta en sekund. Höll på och go ghetto on their asses men jag har nog utvecklat längre stubin under mitt år på landet för jag gestikulerade bara lite "vad??ska du köra på oss eller?".
Dumma nissen som satt i passagerarsätet, helt likgiltig inför andra människors välbefinnande. Bara dumstirrar i sin skiddräkt.
Det är en annan sak jag funderat över ang norrmännen (eller nordmännen som de kallar sig, så det ska låta mytologiskt eller nått). Spelar ingen roll vart de ska, de är ALLTID klädda som att de ska åka skidor!!! Norgemössan sitter som fastsugen på deras huven och alltid sportiga jackor och sen ska vi inte glömma tightsen. Åh dessa tights. Dom kan va jävligt snygga och bekväma när man gymmar. Ska själv skaffa sånna men hallå. De går runt me dem all the time. Farsor som hämtar barn på dagis, handlar på Ica eller när de bara ska köra på folk som är ute och går med hunden.ect.
Jag är inte bitter
"Min" norska familj går dock inte klädd så, bara så ni vet =P
Inte best som i bäst utan som ett monster. Som rottweiler-grejjen som jag lästa om på aftonbladet.se. Jag tänkte i mitt stilla sinne "om inte chilli (rottistiken jag hade som daghund) är död redan (hon var gammal när jag hade henne så hon borde vara död nu) så skulle det kunna vara hon. Hon var snäll och så men pang, plötsligt kunde hon bara få för sig att slänga sig upp på nån förbipasserande. Vet inte om det var att hennes ägare verkade helt jävla nollställd och säkert inte hade nån aning om vad för uppfostran en sådan ras behöver. Vet inte om det var rottisens ENORMA vaktinstinkt? Men ni vet, stereotypa. Fancy kvinna i 35, som fixar med hår och naglar och ser ut som hon hellre ska ha en chihuahua i väskan än att dra runt på en kuperad 45 kgs Rottweilertik. Varför? Varför ska du/vill du ha en hund du inte kommer kunna orka hålla i i varenda situation. Du ska kunna ha total kontroll på din hund annars bör du absolut inte skaffa en sådan hund som en rottis. Chilli flög ju upp på ett barn en gång när jag och päronen fikade vid Bögsgård, ETT BARN!! Pappan blev galen, jag började gråta, kände mig helt äcklad och uppgiven inför denna hund. Det var ju inte ens MIN hund. Jag hade aldrig valt en sån ras. Dom måste trott jag var en sterotyp. En trådsmal liten tjej med en hund som väger nästintill lika mkt som hon. Som tur är så bet hon inte barnet och när jag berättade detta för matten så var hon typ "ja just det, hon kan göra så ibland..." OCH DET TYCKTE INTE DU VAR VIKTIGT ATT BERÄTTA FÖR NÅGON SOM SKA HA DIN HUND 24/7 VECKA UT OCH VECKA IN. Fattar inte att jag ställde upp på den där skiten, att jag tog hand om den hunden. Man lär sig av sina misstag.
Hursomhelst. Vi hade en rottis hane på dagis för hundra år sedan, toppenmysig men...han kunde oxå få för sig och hoppa upp på folk och riva ner dem. Annies rottistik brukade hoppa upp mot folk innan hon fick tag i henne och tränade bort det. Och en rottis vi har på kenneln ibland ska oxå bli obehaglig när man går ni till honom. Han ställer sig och rider på en och vrålmorrar. åH, Härligt va? Min poäng är att det känns inte som en slump att denna rottis på östermalm gjorde som den gjorde. Det verkar ha lite beteendeproblem generellt.
Ägaren kunde inte hålla i hunden så den attackerade en kvinna och två kids och släpade iväg och bet den ena ungen och sen när den enda av 20 åskådare ryckte in och lyckades koppla hundjäveln så lyckas den SLITA SIG IGEN!!! Håll i din hund for fuck sake!!!
Men det är kul när aftonbladet skriver ord som "best" och "ju mer barnet blödde desto mer bet hunden". Och sen bara "hunden avlivades samma dag med ägarens tillstånd". VEM FAN BRYR SIG OM ÄGAREN. Det är ju totalt hennes fel att hon pajjat psyket för en unge. Tänk er hur rädd han ska vara nu för hundar.
I helgen är jag ledig...förutom att jag jobbar lite på söndag...men annars är jag helt ledig =). Imorrn ska jag till sandvika och hämta en kräm som jag beställt (!?) och sen ska jag bara gosa med hundarna och gå en långsam prom på den hala isen som täcker alla vägar. Kanske rida lite....vi får se helt enkelt.
Gosa med Amelias valp hoppas jag. En coton de tulear, soooo precious. Jag blir valpsjuk men ändå inte. Jag tänker tillbaka på Dina som valp, innan hon utvecklat personlighet och man lärt känna varann. Lite som spädbarn, det är lixom ingen hemma. Valpar är precis så. Minns fortfarande när jag passa elvis och jag stängslat in mammas och pappas lilla gräsplätt med hönsnät och hade altandörren öppen och de sprang ut och in, ut och in, ut och in. Till slut la sig elvan under soffan och Dina stod och terroriserade honom tills jag kom och plockade bort henne. Det var puppylove. Hon slutade aldrig terra honom. Brukade springa upp bakom honom i tunnelbanan och bita honom i rumpan så han skrek. Eller den gången då Emelie skulle passa Dina (hon var väl typ 9 veckor) och skulle leka med Dina (i hönsnätsträdgården, den va fan guld) och råkade kasta pinnen i ögat på henne. Vet inte om alla vet det, men vapar kan skrika och skrika och skrika och skrika för typ ingenting. Emelie ringde mig på jobbet helt svettig och trodde hon "pajjat" min valp. Oh the memorys ey?
Fick tag på ett paket "Bremykt" smör idag, YES!!! Score!! Fanns typ 5 pkt kvar i hyllan.
Trist att man ska bli begränsad av vädret. Nu regn/snöar och blåser det och det känns bara iskallt in till skelettet. Jag skulle säkert kunna dra på mig tillräckligt med kläder för att kunna ta en prom med hundarna men dom är ju inte så extremt sugna om man säger så. Dina beter sig understimulerat och pockar på uppmärksamhet hela tiden men när hon är ute är hon såklart helt omöjlig att få med sig. Penny står bara som en stel docka i jacka och sele och ser ut som en kines när regnet träffar hennes söta ansikte...
Skulle kunna rida...skulle kunna motionera mig och hundarna.....men nej, vi får uggla inne.
Idag har jag städat och organiserat både hund och kattkenneln till perfektion. Nu finns det inte ett spår av julstressen och katterna är äntligen under kontroll. Ja det hjälper supermkt att nån kommer in och xtrajobbar med katterna på loven för jag hinner inte fokusera 100 % på både och, då tar det hela dagen och natten. Men snälla. Om man får obegränsat med tid på katterna, varför kan man inte göra det top notch?? Varför har katterna äckliga vattenskålar och bajsmärken på kanten till kattlådorna? Det är bara o byta skålar och sätta dit nya kanter eller hela kattlådor! Jag vet att jag är kritisk perfektionist. Mitt första jobb (sommarjobb) var ju som städerska och jag älskar att organisera och ha det rent och fint och särskilt när det gäller djuren. Men det är inte så svårt faktiskt. Man måste ju tänka logiskt. Blir lite irriterad när jag släppt den biten nästan helt under 10 dagar under jullovet för jag litar på att jobbet blir gjort och sen upptäcker att det inte gjort på bästa sätt. Till skillnad från hundarna så kommer ju kunderna rätt in i kenneln och det är viktigt att första intrycket är topp. Ingen vill se smutsiga skålar och skit, då vill man ju inte lämna sin skatt ju. Hundarna är iofs alltid perfekt, jag är alltid redo för att nån ska insistera på att gå in i kenneln och undersöka, fast ingen får ju göra det, men om dom vill så skulle de se ett oklanderligt resultat iaf. På mitt skift är inget annat ett alternativ.
Åh jag blir helt snurrig. Ere måndag? känns som tisdag...blir väl så när man jobbar jämt och för att det varit så mkt helgdagar och tjohej på sistone. Nästa helg är jag ledig, inte för att det blir nån carpe diem då, bara såsa runt och va sunkig. Eller jag ska iofs dra till sandvika och kolla lite i butiker men helgerna är allmänt sjukt lata om jag inte jobbar. Föredrar nästan att göra nån nytta och lägga energin på kenneln.
Annars försöker jag köra carpe diem varje dag. Minst en grejj varje dag som gör att jag tar vara på livet.
Idag var det.....ehm.....sova en stund på lunchen med hundarna??! Fast iofs, det är dom stunderna när vi ligger och skedar i sängen alla 3 (penny får ju inte vara i sängen på natten) som man kommer komma ihåg när de en vacker dag inte finns längre. Då står tiden stilla och jag uppskattar att jag har dem och att vi alla ligger där och är trygga i sängen för utanför finns en ibland ond värld full av attackschäfrar och rimadyltabletter och kymlingelänkar (Dina korsade den en gång, ALLA FILER. åh vad jag blev glad då, blev fan 10 år äldre bara där).
